Jag ska fira världslärardagen med att bläddra i en pärm med skoluppgifter jag har kvar från första klass.

Ytterst få ­ledande social­demokrater har på många, många år rasat ut i vare sig idépolitiska analyser eller ursinniga fördömanden.

Det som fattades under hela valrörelsen var naturligtvis klassperspektivet.

Snart nog infinner sig en situation där fördelningskonflikterna spetsas till och där högerblocket måste hållas ansvariga för det

Var är de där ­bedjande ögonen som brukar ­finnas bredvid mig på för­middagarna? Var är ­hunden?

Politiska aktioner som riskerar människoliv är alltid förkastliga

Ska priset på kaffe och grönsaker avgöra valet? Inte mig emot.

Hur ska personal­bristen, både den nuvarande och den kommande och alltmer svåra, kunna lösas och hur vill ert parti lösa den?

Vad är skälet till att S-ledningen väljer att ta sina huvudstrider på områden där de omöjligen kan vinna?

Kortad arbetstid och möjligheten att gå i pension när kroppen börjar säga ifrån skulle vitalisera hela samhället

På något sätt har jag den förödande känslan av att riktigt breda folklager liksom inte är med i valrörelsen: Det vi får bevittna är på sin höjd ett varumärkeskrig.

Jag identifierar mig med de tomma händerna som letar efter något att ta tag i men inte kan finna något.

Jag orkar inte längre ens hålla isär alla braskande klimatnyheter. De flyter samman till fyra cellväggar.

Det är fullständigt häpnads­väckande att Sverige har en av ­Europas sämre ­a-kassor.

En höjning som var tänkt att rädda små idéburna skolor blev den trumpetfanfar som väckte giriga riskkapitalister.

Min erfarenhet är den att unga arbetarmän helt enkelt inte förknippar socialdemokratin med någon ideologi alls egentligen. Faktum är att det inte är någon dålig analys.

Sjukvård räknas inte längre som den helt centrala verksamhet den borde vara.

Plötsligt slår brandröken från en klimatkris in, eller de fattigas ansikten dyker upp i dörröppningen.

Det verkar vara: Värna med alla medel de rådande klyftorna.

Månaderna som återstår till valet finns det bara en väg att gå för Miljöpartiet: att rasa mot en civilisation som nu spränger planetens gränser.