Ledarkolumn

Göran Greider: Jag minns alla S-kongresser och hur de brukade röra vid mig

Publicerad 28 maj, 2025 (Uppdaterad 29 maj, 2025 )

Olof Palme vid Socialdemokratiska partikongressen i Folkets hus, Stockholm 1969.

Bild: Ragnhild Haarstad/SvD/TT

Dagens ETC

Jodå, medierna rapporterar om den stundande S-kongressen. Lobbyister, spindoktorer och kommentatorer står beredda. Men samhället stannar inte längre av i andäktig väntan.

Det här är en ledarkolumn.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Göran Greider

Text

Socialdemokratiska kongresser var en gång i tiden stora vägskäl i svensk politik. I botten fanns en miljonhövdad folkrörelse och i ledningen satt ofta folk som kom från djupa folklager men också människor från samhällets övre skikt. Rörelsen hade gjort inbrytningar också i eliterna. Partiet omgavs av den efterkrigstidens tidsanda där ett progressivt grundackord alltid hördes. Tonerna i det ackordet kom från en ständigt utbyggd välfärd, kamp för nedrustning och länge en känsla av att Sveriges – det vill säga den svenska socialdemokratins röst – hördes i världen och betydde något viktigt.

Att Olof Palme har torg uppkallade efter sig i olika världsdelar har sin yttersta grund i att han slungades upp till betydelse av en inhemsk, sjudande folkrörelse.