Hoppa till innehållet

Ledarkolumn

Göran Greider: Svenska kyrkan vill inte rädda sina skogar

Göran Greider
Bild: Emanu

Dagens ETC

Att lägga om skogsbruket i kyrkans väldiga skogar kommer kortsiktigt med en ekonomiskt kostnad. Då prövas i realiteten den fina retoriken.

Det här är en ledarkolumn.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

I elva år var hon ordförande för Mellanskog, en skogsägarförening som bedriver det slags skogsbruk som industrin vill, och därefter blev hon Kyrkomötets ordförande. Hon heter Karin Perers. 

Mellanskog har starka band till Centerpartiet och LRF som hårt motsätter sig en reformering av det svenska skogsbruket. När Anna-Karin Hatt (C) nyligen i SVT:s Aktuellt fick frågan om hon anser att skogsavverkningen bör minska för att vi ska nå våra miljömål, svarade hon med stor övertygelse nej. 

Att centerpartisten och före detta ordföranden för Mellanskog Karin Perers sitter som kyrkomötets ordförande är inte något som borgar för en mer miljövänlig syn på kyrkans skogsbruk. Tvärtom. 

Och snart ska Svenska kyrkan ta ställning till den utredning som Göran Enander, skogsexpert och tidigare generaldirektör för Skogsstyrelsen (en post han i praktiken drevs bort ifrån av en borgerlig regering), lagt fram på kyrkomötets uppdrag. Hans förslag gick enkelt uttryckt ut på att minska kalhyggena och skydda mer skog. 

Nej, någon totalradikal omläggning av hela skogsbruket, bort från det skogsindustriella perspektivet, föreslog han inte. Snarare kan Enanders förslag beskrivas som en pragmatisk väg till ett bättre ekologiskt tillstånd för kyrkans skogar. Svenska kyrkan är landets femte största skogsägare och ett mer ekologiskt skogsbruk där skulle förmodligen få stor effekt på allt skogsbruk i Sverige. 

Väldigt många inom miljörörelserna hälsade Enanders förslag med hurrarop. Och jag skulle tippa att de flesta av kyrkans över fem miljoner medlemmar också tycker det är bra. Hur många har vi inte fått veta, eftersom kyrkan själv sa nej till att saken skulle undersökas.

Striderna har pågått länge nu, på Kyrkans tidnings debattsidor och på många andra håll. Jag efterlyste själv i en artikel i Dagens Nyheter ett ställningstagande från självaste ärkebiskopen, Martin Modéus. Jag fick ett svar, ett svar som levde upp till alla tänkbara definitioner på uttrycket ”goddag, yxskaft”. 

Ty även om det numera inte är yxor som ödelägger skogarna utan skogsmaskiner, så vittnade ärkebiskopens svar om Mammons överhöghet inom kyrkan: Tunga instanser där är rädda för att förlora intäkter från skogen, trots att dessa bara uppgår till några procent av kyrkans inkomster. 

Med Enanders förslag skulle intäkterna från skogen kanske halveras. Men arter och ekosystem få långt bättre chanser. 

Det har visat sig att mycket starka krafter inom Svenska kyrkan arbetar hårt för att stoppa, sidsteppa eller rentav misstänkliggöra Enanders utredning. Häromdagen kom det fram att ledande tjänstemän inom kyrkan beställt en alternativ skogsutredning för att påverka beslutsfattarna. 

En av tjänstemännen har en lång karriär bakom sig inom LRF och Skogsindustrierna. Något som heter Egendomsnämnderna inom kyrkans stift, där det ofta sitter centerpartister eller socialdemokrater (som inte är särskilt mycket mer progressiva i skogsfrågan) som ordföranden vill behålla det gamla, industriella skogsbruket. 

Jag förstår inte hur ärkebiskopen kan sova om nätterna.  

Svenska kyrkan har de senaste årtionden varit bra på att hålla liv i en humanistisk syn på samhället. Den har talat väl om klimat och miljö, migranter och den samiska urbefolkningen Sverige. 

Men detta har inte kostat kyrkan något i reda pengar. Att lägga om skogsbruket i kyrkans skogar kommer kortsiktigt med en kostnad. Då prövas i realiteten den fina retoriken. Och än så länge ser det ut som att retoriken spricker upp som ett skogstroll när det träffas av solen. 

Nästan varje dag strövar jag över ett ganska stort hygge. Tallplantorna är nu i alla fall en meter höga. Men efter kalhuggningen och markberedningen gick det först inte ens att hitta de gamla stigarna; bara min hund klarade av det. Över hela detta avlånga land breder hyggena ut sig. 

Poeten Tomas Tranströmer liknade dem en gång vid de rakade partierna på en hjässa inför en operation.  Men de operationer som det industriella skogsbruket sedan länge utför på skogarna leder till minskad artrikedom och ökade klimatutsläpp. 

Jo, vi måste fortsätta att bruka stora delar av skogen. Men det måste ske varsamt och mer och mer av den bör helt enkelt skyddas.  

Jag förstår inte hur ärkebiskopen eller ens Karin Perers kan sova om nätterna.  

Ämnen i artikeln