Göran Greider: Kom ihåg namnet Lee Zeldin!

Det är som att Jimmie Åkesson (SD) skulle utses till generaldirektör för Migrationsverket. Eller att Alice Teodorescu Måwe (KD) fick posten som jämställdhetsminister eller utrikesminister. Jag famlar och vet inte vilka drastiska jämförelser jag ska göra när jag nu försöker skriva om chefen för det amerikanska naturvårdsverket, EPA – United States Environmental Protection Agency – Lee Zeldin. 

I vintras utsågs han av Trump till chef för denna myndighetsliknande institution. Zeldin är en djupt konservativ republikan, abortmotståndare, skattesänkare och med en ganska lång tjänstgöring som underrättelseofficer i den amerikanska armén som central merit. 

Denne man kan mycket väl gå till historien som en av de allra tyngsta klimat- och miljömotståndarna i världshistorien – eftersom han nu leder miljöskyddsmyndigheten i världens mäktigaste nation och näst största koldioxidutsläppare. 

Redan i mars i år aviserade Zeldin att EPA planerar att genomföra den största avregleringen i amerikansk historia när det gäller klimatutsläpp och för några veckor sedan kom förslaget. I praktiken innebär avregleringen att verket släpper det mesta av kontrollen och övervakningen av klimatutsläpp och naturskydd. 

Zeldin har redan gjort det mycket lättare för kolkraftverk att bedriva sin verksamhet. Parisavtalet gillar han inte. Många ska avskedas från verket och den forskning man bedriver ska inskränkas. 

På uppdrag av Trump, som redan i januari kom med en presidentorder i frågan, vill Zeldin nu att EPA kastar av sig uppgiften – som ytterst kommer från Högsta domstolen – att verka för minskade utsläpp av växthusgaser. EPA ska inte längre klassa växthusgaserna som farliga för medborgarnas hälsa och välfärd. I praktiken betyder det att utsläppen kommer att tillåtas öka från industri, trafik och kolkraftproduktion.

EPA, som man alltså kan kallas det amerikanska Naturvårdsverket, är ett barn av miljöuppvaknandet på sextiotalet. Det var faktiskt under Richard Nixons presidentskap som EPA 1970 skapades och Nixon lär ha tyckt att det var en viktig sak. USA har, trots den otyglade kapitalismen och förföljelserna av ursprungsbefolkningen, en lång historia av naturvård, exempelvis i inrättandet av gigantiska nationalparker – i det väldiga landet har det hysts starka känslor för vild natur. Från Rachel Carsons ”Tyst vår” tillbaka till Henry David Thoreaus ”Walden” löper en lång amerikansk historia av kärlek till naturen på denna jättekontinent. 

Och tills alldeles nyligen har ganska mycket natur skyddats i USA. Under Joe Biden slogs faktiskt nya presidentrekord i naturskydd även om mycket av det gjordes i stor brådska för att motverka Donald Trumps kommande politik på området.  

Men nu sitter Donald Trump vid makten. Redan under sin förra mandatperiod lyckades han försvaga miljölagstiftningen kraftigt i USA. Och nu, med Lee Zeldin som chef för EPA, har ett formligt krig mot alla miljö- och klimatambitioner lanserats.  

Kanske bör man inte alls leta upp jämförelser med svensk politik när det kommer till amerikansk politik och i synnerhet Trumpadministrationen. Det komiska är väl att när jag sökt efter EPA:s historia på internet så får jag hela tiden upp artiklar om EPA-traktorer, vilket kanske är rimligt: EPA-traktorerna är både farliga för trafiken och släpper ut mycket avgaser. 

Det är det chockartade i det som nu sker, på område efter område, i amerikansk politik: det är svårt att ta till sig. Ja, någonstans är det till och med svårt att fatta att de mest hängivna nationalisterna, som faller i tårar över idealiserad äktsvensk eller helylleamerikansk natur, aldrig bryr sig ett förbannade dugg om den verkliga naturen i de länder där de verkar. Nationalisterna struntar i den mark de står på, trots att de säger sig älska den över allt annat. 

Trumpadministrationens nonchalans inför klimat- och miljökrisen ekar naturligtvis också i svensk politik: Det närmaste vi kommer Trump i Sverige är SD och SD har idag en avgörande makt över klimat och miljöpolitiken som bedrivs. 

Men lägg Lee Zeldins namn på minnet. Risken är stor att våra barnbarn mycket väl kommer att känna till hans namn.