Göran Greider: Antisemitism som urskillningslöst vapen

Nyligen anklagade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i ett brev Frankrikes president Emanuel Macron för att ge bränsle åt antisemitismen. Varför? För att Macron vill erkänna staten Palestina. Detta anser Netanyahu bidrar till ökat hat mot judar. 

Ståndpunkten är ett lysande exempel på att anklagelser om antisemitism alltmer används som ett urskillningslöst vapen riktat mot kritiker av den massvält och de fördrivningar och det dödande som staten Israel bedriver i Gaza och, inte minst, den eskalerande bosättarpolitiken på Västbanken.  

I sig är detta missbruk av begreppet antisemitism en tragedi. Ordet antisemitism är ett av de viktigaste orden vi har. Det berättar om den rasism som riktats mot judar i tusen år av västerländsk historia och vi vet att fler och fler judar idag känner sig otrygga i Europa och världen. I Frankrike har antisemitismen ökat.

Men var och hos vilka finns antisemitismen i till exempel Frankrike? Den franska kommissionen för mänskliga rättigheter, CNCDH, menar att den förvisso finns långt till vänster men att den definitivt är allra starkast till höger. Det gäller, vågar jag påstå, också för Sverige. 

När Sverigedemokraterna gått ut i ett fanatiskt försvar av allt vad den israeliska staten företar sig är det svårt att tolka det på annat sätt än att partiet officiellt vill göra sig av med sin antisemitiska stämpel – den som har sin självklara grund i partiets nazistiska förflutna – för att med full kraft kunna ägna sig åt sin islamofobi.

Sverigedemokraterna håller på Israel för att de avskyr araber och muslimer, punkt slut. Men den traderade avskyn för judar finns naturligtvis kvar i partiets DNA. 

I en ledare i franska Le Monde pekar man på att det är Netanyahu själv som bidrar till antisemitism – genom att hävda ”idén att judar över hela världen identifierar sig med hans extremhögerpolitik”. Det är en tragedi att människor av judisk börd ska tillskrivas ståndpunkter och lojalitet på grund av etnisk bakgrund, vare sig det kommer från höger eller vänster.

Det är uppenbart att antisemitism alltmer är på väg att bli just ett vapen riktat mot kritiker av Israels dödliga krigföring i Gaza och dess bosättarpolitik. Anklagelser om antisemitism används för att skymma det som alltfler betraktar som ett folkmord som nu pågår inför våra ögon. 

Och när två medlemmar och riksdagsledamöter nu ska uteslutas ur Vänsterpartiet framstår de båda i hög grad som offer för det faktum att antisemitism används som just ett vapen, ”en rökridå för partistridigheter, eller ... en del av den politiska polariseringen”, som USA:s tidigare sändebud mot antisemitism varnade för nyligen. 

I den svenska debatten framställs det som att de två vänsterpolitikerna står för något slags antisemitisk agenda och en av dem som jublar åt Vänsterpartiets uteslutningar är Ebba Busch (KD) – hon som nyss blundat för Israels krigsbrott när hon hävdat att ”Israel gör världen en tjänst” genom sin krigföring.

Vänsterpartiets ledning uppvisar en stor ängslighet i frågan.

Situationen är absurd. Jo, Lorena Delgado Varas, tidigare vänsterpartist men numera politisk vilde, gjorde absolut fel när hon delade en bild som kan räknas som antisemitisk på sociala medier. Men hon har ångrat sig. 

Och varken Delgado Varas eller Daniel Riazat, som också han lämnat V, har skrivit några artiklar eller gjort genomtänkta uttalanden där de står för någon på minsta sätt explicit antisemitism. Jag skulle tro att Delgado Varas i sitt dumma knapptryckande helt enkelt sveptes med i sin vrede över att stormakten USA vägrar att stoppa dödandet i Gaza, trots att USA är den enda makt som har styrkan att göra det. 

Vänsterpartiets ledning uppvisar en stor ängslighet i frågan. Det är inte så konstigt, eftersom detta officiellt antirasistiska parti fått en av de allra värsta anklagelserna utslungade mot sig: att gå antisemitismens ärenden.

Antisemitism och islamofobi är två mentala odjur som på ett vanvettigt sätt stärker varandra. Bägge tankefigurerna är helt enkelt högerextrema.