Göran Greider: På landsbygden finns det äkta samhörighet

Utmattad la jag mig i gräset och somnade snart, till det extremt höga epadunket från granngården där en massa ungdomar hade stort party. ”Jag kan inte sitta still. Så jag dricker upp en till” – det var en av de sista versraderna jag uppfattade innan jag somnade till de pumpande basgångarna i sommareftermiddagens värme. I halvdvala låg jag länge och försökte förstå vad jag lyssnade till och det var inte min musik, men det var en levande subkultur med sina egna regler och det är svårt att inte älska det.

Men utmattad var jag därför att jag hela dagen stått på en marknad med mina böcker och pratat med hundratals människor, de flesta från byarna omkring men också många turister från hela landet.

Plötsligt dyker en äldre man från min hemort Vingåker upp. Vi pratar om hans brorsa, som jag var klasskamrat med. Han blev åkare, som sin far. Jag blev skribent. Livsavstånd mättes ut där vi stod och mindes. En anhörig till Joakim Medin och Sofie Axelsson stannar till, och med ens var en turkisk fängelsecell och en stor oro långt bort, närvarande i sommardagen.

Socialister, högerpopulister och politiskt indifferenta passerade på bygatan mellan stånden med hemslöjd, ost, rökt fisk, grönsaker från bondgården i byn, thaimat och hembakat godis, krimskrams och hembygdsföreningarnas lotterier. Många gick med ett instrument i handen. En kvinna kom gående med en get i koppel. Den hette Flisan. Den försökte hälsa på hunden. En varghatare blängde ilsket på mig.

Hettan på byvägen var stark när komidsommarfesten detta år kulminerade i Dala-Floda i Västerdalarna.

Komidsommarfesten firas för att det är nu, några lördagar in i juli, som fäbodjäntorna kom ner från höjderna där de vaktat boskap. De hade haft långa, ensamma veckor däruppe. Ibland ristade de in sitt vemod i tallarna, meddelanden som kan finnas kvar efter sekler. Men de kommunicerade också tvärs över avstånden med kulningen. Och efter marknaden var det konsert i kyrkan med olika lokala musiker och Dala-Flodas spelmanslag. Från kyrkläktaren och predikstolen kulades det högt över bänkraderna och århundraden darrade i luften. En existentiell överlevnadskonst har blivit ett underbart kulturminne. Jag tänker alltid på Ludwig Göranssons fantastiska öppningsmusik till Marvelfilmen Black Panther när jag hör denna ropande kvinnomusik.

Det är en fantastisk känsla när en feststämning sprider sig över en bygd. Landsbygden förknippas så ofta med elände, missnöje, stillastående, avfolkning. Men det finns också ett landsbygdens stilla skimmer och det handlar inte bara om nostalgi, utan också om kärnan i nostalgin: Det djupa minnet. Och detta att människor i byar håller reda på varandra, med såväl skvaller – det så kallade sociala bredbandet – som äkta känslor av samhörighet. I staden vet man inte alltid vem som bor i samma trappuppgång.

Efter konserten stod folk och pratade i gruset på kyrkbacken, som om det var tvåhundra år sedan. Somliga kom i folkdräkter. Jag kastade en blick mot bygatan där marknaden bara några timmar tidigare pågått: alla träställningar var redan nedmonterade, kanske ivägkörda till någon lada där de ska få villa till nästa sommar. Den där feststämningen bärs av ideellt arbete.

Vi strosade sedan över kyrkbron – en av landets längsta träbroar i vars styrelse jag själv satt i många år – med några vänner. Bron är under reparation. Trafikverket krånglar med underliga bestämmelser, som upprör den lokale snickaren: Myndigheten vet inte vad de talar om. Över bron gick och cyklade folk på väg till folkparken. Kvällen innan var jag där när Moonica Mac, Johan Airijoki och Arvid Nero premiärspelade med ett nytt band och de hade bjudit upp mig för att läsa en dikt mitt i konserten. Jag såg ut över publiken – barn, gamla människor, unga. Den djupast fredliga stämningen man kan tänka sig. Jag hann nästan få en tår i ögonen och jag tänkte: Folk är inte onda, de är inte goda, vi är alla som vi kan och det finns sommarkvällar fulla av hopp och detta hopp uppstår alltid när människor kommer samman utan någon annan anledning än att ha roligt och träffa vänner.