Göran Greider: Den gröna jätten måste vakna

Mer och mer har jag börjat tänka på den sovande, gröna jätte som jag tror existerar i detta land. När ska den vakna? Och vad består den av? På den politiska dagordningen har miljö, klimat och alla slags naturvårdsfrågor sjunkit allt längre ner och det tycks inte spela någon roll att extremvädren blir vanligare eller att experter idoget fortsätter att varna för att de planetära gränserna sprängs.

Någonstans är det märkligt. För den där gröna jätten existerar faktiskt. Den består av hundratusentals människor som aktivt verkar för en grönare politik eller gör mycket konkreta saker på olika nivåer i samhället.

Man kan börja med att lista de organisationer som finns. Svenska naturskyddsföreningen har hundratusentals medlemmar, med hundratals lokalavdelningar. Föreningen har långt fler medlemmar än något politiskt parti. De aktiva skriver insändare, de slår ängar med lie för att bevara mångfald, de har en central organisation som alltid kommer med vettiga uttalanden – senast om den katastrofala skogsutredning som Tidöregeringen beställt och som innebär ett slutligt farväl till ett grönt skogsbruk.

Här finns Greenpeace. När jag tittar på deras bokslut ser jag att rörelsen har omkring åttiotusen givare i Sverige. Det är en global rörelse men den har en ganska stark närvaro i Sverige. Snart sagt alla känner till den.

Det rör sig som en jätte, med förmodligen fler aktiva än vad som finns i de politiska partierna.

Världsnaturfonden har miljoner stödjare runtom i världen men hur många de är i Sverige vet jag inte. Det jag vet är att det är en mycket stark och alltid trovärdig röst i den gröna debatten, vare sig det handlar om skogsbruk, vargar eller klimat.

Fältbiologerna har några tusen medlemmar i åldrar mellan 6 och 25 och finns spridda över landet.

Jordens vänner finns i 75 länder och även i Sverige, med ett högkvarter i Göteborg. Hur många medlemmar rörelsen har i Sverige vet jag inte, men på hemsidan säger de i alla fall att de har lokalavdelningar ”från Umeå till Malmö”.

Jag kan göra listan på gröna organisationer ännu längre genom att räkna upp Rebellmammorna, Skydda skogen, Extinction rebellion, Fridays for future eller Allians för rättvis klimatomställning. Det finns säkert fler.

Hur många hundratusen aktiva för klimat och miljö det verkligen går omkring i Sverige är omöjligt att veta eller ens ungefärligt uppskatta. Jag skriver Sverige, men mitt intryck är att det ser likadant ut i de flesta länder. Men sammantaget skulle jag vilja påstå att det rör sig som en jätte, med förmodligen fler aktiva än vad som finns i de politiska partierna. I en del organisationer ingår sannolikt både de som röstar högerut och röstar vänsterut, i andra är det nog snarare revolution som gäller; det gemensamma är den djupa oron för vart denna civilisation är på väg.

Men det är en sovande grön jätte. Och räknar man in de överlappningar som finns in i de politiska partierna eller exempelvis i Svenska kyrkan och i universitetsvärlden framstår det faktiskt som att en koloss, nästan en hemlig cell, ligger och sover mitt i det här landet. En koloss som liksom ingen hört talas om, eftersom den alltid meddelar sig i budskap som är isolerade från varandra.

Denna gröna jätte måste visa sig, resa sig, göra sig hörd. Jag tycker det är en gåta att alla dessa föreningar och organisationer aldrig lyckats samla sig till någon form av gemensam manifestation. Jag har skrivit om det förut, jag har till och med pratat med företrädare för de större organisationerna om att ett sådant steg borde tas. Några stora årliga manifestationer, i storstäder och små orter, där folk från de olika organisationerna samlas och möts, ställer krav och framförallt visar sig för en politisk elit som i stort sett struntar i de gröna frågorna. Gemensamma uttalanden när det är möjligt. Kontakter.

De många olika rörelserna och organisationerna speglar sammantaget mycket av folkmajoriteten i landet.

Den gröna jätten slumrar bara. Men dess olika delar har en gemensam mardröm om en kollapsad biosfär som till slut kan få den att vakna.