Näringslivet vill inte ha krigsekonomi. Näringslivet föredrar att slänga åt Putin ett köttben.

Självklart var det nazister. Självklart är det terror.

Nämndens ordförande har helt rätt i att det hafsverk som politiken dumpat på dem är luddigt, självmotsägande och raka motsatsen till konstruktiv demokratistimulans.

Något är riktigt galet när SVT förmedlar till svenska folket att Chang Frick skulle vara något annat än en extremist som exploaterar varje trauma, varje kris, varje motsättning.

Sedan mordet i Skärholmen har flera personer hängts ut i sociala medier. Bland dem finns Yoro – men han sålde bara ett hus för tre år sedan.

Så vad lär vi oss av spekulationerna efter massmordet i Sydney? Att det är förbluffande enkelt att manipulera och splittra våra uppkopplade samhällen.

Låt oss säga att vi upplever ett mönster. Nämligen att vår dagstidning inte behandlas som en vanlig dagstidning.

Idag har jag som chefredaktör tvingats ställa in mig på att de som styr landet önskar att Dagens ETC ska försvinna, att de desinformerar för att skada Dagens ETC, att de försvårar våra journalisters arbete inte minst i riksdagen.

Han menar att vi måste leva med segregation.

Kräv av Israel att omgående låta experter undersöka sjukhuset.

Problemet är naturligtvis inte främst att den här historien för evigt kommer att kleta från Kinberg Batras händer.

Irland agerar. Medan så många andra länder – exempelvis Sverige – passivt följer det som sker.

Albanese har därmed gjort sig olämplig som FN-representant.

Nu ska världens länder få hjälp att ta fram skattesystem som fördelar mer från de allra rikaste. Det har FN:s experter kommit fram till.

Owen Jones lämnar Labour efter 24 år – och det är extraordinärt uppfriskande.

Konservativa högerpersoner vill göra den amerikanska skådespelaren Sydney Sweeney till sin galjonsfigur. Man kan ju fråga vad hon själv tycker.

Speciellt har Kristdemokraterna frågor att besvara. Därifrån är förgreningarna mot Agenda Europe som djupast och mest besvärande.

Alltid hotfull, alltid konfrontativ. 

Vi får sämre och sämre villkor samtidigt som vi förväntas utföra nästan all service åt oss själva. Göra bankens jobb.

Det handlar om många miljoner, kanske miljarder, som sugs fast hos banken fastän de tillhör arvingarna.