Andreas Gustavsson: Nachman bekräftar att judisk radikalisering måste granskas

Ska en person som försvarar nazister begrava mig eller mina föräldrar? Det är vad medlemmar i judiska församlingen i Stockholm säger till mig, efter att Anna Nachman kommenterat Salemmarschen och dess historia genom att dela vidare den högerextreme provokatören Christian Peterson, som har ett förflutet i Nordiska motståndsrörelsen, på Facebook med följande text: 

”Nazism och högerextremism, kallade media dessa sammankomster. Men kanske handlade det om något annat. Frustration. Sorg. Ett förebud?”

Nachman ska vägleda familjer som ofta har direkt hågkomst av Förintelsen. Klart att det skaver, klart att det skapar oro. 

Anna Nachman leder sedan länge församlingens begravningsverksamhet. Det är ett förpliktigande uppdrag. Det är inte som Fonus, ritualen är avsevärt mer intim. Nachman ska vägleda familjer som ofta har direkt hågkomst av Förintelsen. Klart att det skaver, klart att det skapar oro. 

Hittills har församlingen och centralrådet valt att lägga locket på – Dagens ETC:s nyhetsreportrar har sökt båda – men jag får veta att många internt anser att situationen är ohållbar. Det kan man ju förstå. 

Nachman relativiserar en marsch som är och alltid har varit nazistiskt driven. Det sker dessutom efter att hon i somras skrev en synnerligen obehaglig krönika i tidningen Fokus:

”Utomeuropeiska nyckelpigor och lupiner tränger undan vår svenska flora och fauna. På samma vis hotas vårt samhälle av nya våldsamma kulturer.”

Nachman menade då muslimer. På samma sätt som hon nu kan tolerera nazister för att hon upplever dem som ett mindre allvarligt hot mot judar än muslimer. 

Det handlar naturligtvis om radikalisering, av ett slag som har förbisetts senaste åren. 

Judisk radikalisering. 

Det finns andra svenska exempel. 

Som att dåvarande ordföranden för judiska församlingen i Göteborg förra året delade en bild som visar en muslim beväpnad med sabel, stående på ett berg av dödskallar, vid sin sida en jude som istället står på böcker som anger ”vetenskap”, ”kultur” och ”historia”. 

Eller som att en tidigare ordföranden för judiska församlingen i Malmö, Jehoshua Kaufman, delade vidare en en palestinsk flagga med ett hakkors och texten ”Same flag different story”.

Häromåret publicerade Dagens ETC en debattartikel av Alexandra Loonin från nätverket Judiskt upprop. Hon skrev:

”Frågan som gror i mig är denna: Varför granskar inte media judisk radikalisering i Sverige? Ni har ett ansvar att titta både på den mycket reella utsatthet och diskriminering judar utsätts för, och de tendenser till radikalisering som syns bland judiska ledargestalter och församlingar.”

Det är en rimlig fråga. 

Och en rimlig kravställan.

Är det förenligt att försvara Salemmarschen och ha ett förtroendeuppdrag i judiska församlingen?

Är det normal debatt att, som Ofer Maimon i Fokus, anklaga Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) för att hjälpa ”kommunister att nazistsmeta praktiserande judar”, och kalla Paulina Sokolow på Flamman för ”kommunisten, antisemiten, samt eventuellt judinnan”?

Nej.

Men definitivt uttryck för att också judisk radikalisering måste granskas.