Andreas Gustavsson: Vad tänker regeringen göra för Joakim Medin?

Det tar aldrig slut. Joakim Medin har lagts i den turkiska statens sträckbänk. Uppenbarligen har regimen inte fått nog ännu. Dagens ETC:s journalist ska straffas med mer än 51 dagar i isoleringscell, med mer än att dömas till villkorligt för att ha förtalat presidenten, med mer än att åtalas för terrorbrott, med mer än att smutskastas och bli ifrågasatt som professionell förmedlare av nyheter och analyser. 

Det som sker är utstuderat. 

Avsikten är att tillfoga min kollega maximal osäkerhet, ett ständigt obehag utan synbart slut. 

Senaste nytt är att turkiska rättsväsendet – i denna process synonymt med turkiska staten – har skickat en begäran till Sverige om att Joakim Medin ska förhöras i Sverige. Att han skulle återvända till Turkiet är naturligtvis inte ett alternativ, varken för honom själv eller för Dagens ETC som arbetsgivare. Turkiet är inte en demokrati, den här typen av mål är politiskt orkestrerade. Risken är för påtaglig. Dessutom har Joakim Medin belagts med inreseförbud efter att han plötsligt kastades ut ur landet den 16 maj. 

Alla vet att det aldrig handlat om juridik, utan bara om politik.

Jag vet att Turkiet haft de handlingar som anlänt till Sverige först nu, färdiga i många månader. Jag har själv sett dem. Men ändå har man väntat, och väntat, och väntat. Den andra rättegången – där åklagaren vill stämpla journalistik som terrorism – skulle ha startat den 25 september, men sköts upp för att dessa handlingar måste tas emot och hanteras av Sverige. Nästa utsatta datum för rättegång är 8 januari. 

Vad kommer att hända?

Sveriges regering kommer att påverka utgången. För nu är det Justitiedepartementet som har att ta ställning till ”begäran om så kallad indirekt bevisupptagning i domstol vilket innebär att Turkiet önskar att svensk domstol håller förhör med tilltalad avseende gärningar som denne står åtalad för i Turkiet”. 

Nej, det är inte okomplicerat. Sverige ska inte fungera som en sluss för starkt kontroversiella, propagandistiska mål som auktoritära stater önskar bedriva mot misshagliga individer. Speciellt inte när det är svenska medborgare som placerats i centrum av hårkorset. Speciellt inte när det är en journalist som åtalas för journalistik publicerad här hemma. Men, samtidigt: Alla vet att det aldrig handlat om juridik, utan bara om politik. 

Joakim Medin ska inte ensam behöva utkämpa den här striden. 

Han har fortsatt ett värmande och livsviktigt stöd från mediebranschen och från både svenska och internationella journalistfack, vars representanter reser till Istanbul för rättegången, alldeles oavsett om den slutar med ajournering eller med regelrätt förhandling. 

Han har också ett grundmurat stöd från sina läsare, Dagens ETC:s prenumeranter har finansierat hans försvar. 

Tog regeringens patos slut i samma ögonblick som man kunde sända signalen att man lyckats bända loss honom från Turkiet?

Men lyssnar regeringen på Joakim Medin? Engagerar sig statsministern och utrikesministern alltjämt för att han ska bli kvitt ett orättfärdigt åtal, och för att han ska kunna fortsätta arbeta som resande journalist? Eller tog regeringens patos slut i samma ögonblick som man kunde sända signalen att man lyckats bända loss honom från Turkiet? 

Jag trodde då att deras engagemang var genuint. Idag är jag mycket tveksam. Joakim Medin har inte hört ett ljud från regeringen sedan i maj, det har heller inte jag som hans chefredaktör. Utrikesdepartementet låter artigt meddela att ärendet ur deras perspektiv är hanterat. 

En regering som försvarar pressfrihet måste ställa sig på hans sida.

Men allt pågår.

Joakim Medins gärning är under attack. 

En regering som försvarar pressfrihet måste ställa sig på hans sida, måste vilja ha en dialog med honom, måste förstå att det Turkiet gör – det blir uppenbart i den bakomliggande förundersökningen – är att utmåla mer ett halvdussin svenska journalister och debattörer och faktiskt hela Dagens ETC som en terrorcentral som konspirerar mot turkiska staten. 

En allierad angriper svenska medborgare.

En allierad angriper den fira journalistiken.

En allierad angriper en dagstidning.

En allierad fabulerar sitt case via hemlig informationsinhämtning i Sverige.

Då stängs stora delar av världen för en prisbelönt och modig reporter som har den som sitt arbetsfält.  

Tyst diplomati hade ett värde i våras, men nu är situationen en annan.

Det behövs en kraftfull markering. Och pragmatism. Joakim Medin behöver just pragmatism. 

Som han säger till Dagens ETC:

– Jag förväntar mig att det blir en ganska komplicerad historia för Sveriges regering. Vanligtvis godkänner inte regeringen att sådana här politiskt motiverade åtal tar plats i svensk domstol. De har inget där att göra, för vi lever i en demokrati där journalistik inte är ett brott. 

Men:

– Jag vill att man genomför förhöret även om jag tycker det är fullständigt befängt. För enligt mina advokater kan det annars leda till att jag blir internationellt efterlyst, vilket kan skapa många år av problem. Det vore en enorm förlust för oss alla.

Situationen är absurd.

Joakim Medin riskerar en hård dom genom ihopdiktade terroranklagelser.

Han riskerar dessutom att under denna medvetet plågsamma, elastiska, förnedrande process bli efterlyst. Då stängs stora delar av världen för en prisbelönt och modig reporter som har den som sitt arbetsfält.  

Det vore en enorm förlust för oss alla.

Regeringen kan, på ett väldigt konkret sätt, göra en insats för att hjälpa Joakim Medin, för att ge honom en chans att försvara sig.