Regeringen bör tänka om, bromsa reformen och lägga resurserna där de gör nytta.

Det här handlar inte om utrikespolitik – utan om att ge offentliga aktörer möjlighet att agera i enlighet med de värderingar som Sverige säger sig stå för

Det ger en stark signal om Tidöregeringens inställning till vår tids ödesfråga.

Genom vapenhandel med länder som aktivt deltar i konflikten legitimeras grova folkrättsbrott.

Det industriella skogsbruket väcker starka känslor, det är inte konstigt.

När CSN stänger kranen på sommaren ökar oron i hushåll som redan har det tufft ekonomiskt.

Polisförbundet krävde 2023 att en kriskommission skulle tillsättas – men fick nej från Gunnar Strömmer.

Gladast för regeringens kovändning är våldsamma nazister.

Alltför ivrigt stöd för demokratins aktivister kan göra större skada än nytta.

Det är resurser som borde gå till barnens mat, böcker och pedagoger – inte till koncernkontor i Oslo eller Luxemburg.

Det vore förödande för Sverige – och livsfarligt för Sveriges arbetarklass.

Från och med att detta beslut har tagits har en minoritet vetorätt mot ytterligare ändringar av våra grundlagar.

Vi står inför ett vägskäl – med bara ett år kvar till valet är det dags att skifta fokus.

Lagstiftning kan vara normativ, men den ska faktiskt också hjälpa utsatta människor, skriver Luf. 

Att hantera barn med fängelse, tvångsmedel och registrering är inte rehabilitering – det är repression.