Inga svenska vapen ska hamna i Sudan

Efter två och ett halvt år av inbördeskrig mellan den paramilitära milisen Rapid Support Forces (RSF) och Sudans militär är den humanitära situationen katastrofal. Över 14 miljoner människor har tvingats på flykt och lever nu under mycket svåra förhållanden. Sjukvården har brutit samman och bristen på mat och vatten är akut. Båda parter har begått fruktansvärda krigsbrott och civila har utsatts för direkta attacker. Människor berättar om brutalt våld, systematiska sexuella övergrepp och grova brott mot mänskliga rättigheter.

I slutet av oktober tog RSF-milisen kontroll över staden el-Fashir. Vittnesmålen om hänsynslöst våld och massavrättningar är svåra att ta in. De mördade kallblodigt 460 patienter och anställda på sjukhuset Saudi Maternity Hospital. Massakrerna i staden är så omfattande att döda kroppar och blodfläckar går att urskilja på satellitbilder.

Konflikten underblåses av flödet av vapen in i landet. Ett av de länder som förser Sudan och RSF med vapen är Förenade Arabemiraten – den största mottagaren av svensk vapenexport under 2024. Även Saudiarabien deltar genom sitt inflytande över den sudanesiska armén. Saudiarabien var också mottagare av svenska vapen så sent som förra året.

Genom vapenhandel med länder som aktivt deltar i konflikten legitimeras grova folkrättsbrott.

Att Sverige, med regeringens goda minne, exporterar vapen till diktaturer som stödjer stridande som begår massakrer på civila är en skam. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) svär sig fri från ansvar och menar att inget tyder på att svenska vapen har hamnat i Sudan. Men genom vapenhandel med länder som aktivt deltar i konflikten legitimeras grova folkrättsbrott. Dessutom bidrar den svenska exporten till att Förenade Arabemiraten har större möjlighet att stödja RSF med vapen.

Sverige har alltid varit en tydlig röst för mänskliga rättigheter och för internationell rätt. Men den svenska rösten har tystnat. Nu är den ersatt med en regering obenägen att stå upp för våra svenska värderingar.

Det finns ett vapenembargo i EU mot Sudan, men på FN-nivå omfattar embargot endast Darfur. Det måste utvidgas till att omfatta hela landet. Dessutom måste verktygen för att övervaka att detta följs stärkas. Mottagare av svensk krigsmateriel ska inte kunna exportera det vidare i strid med svenska regelverk och rådande vapenembargon. Men istället för att driva på beslut om sanktioner i EU och FN fokuserar den svenska regeringen på att öka försäljningen av vapen till skurkstater inblandade i krig.

Att Förenade Arabemiraten och Saudiarabien deltar i krig i andra länder är ingen nyhet. Den svenska regeringen har därför länge haft all anledning att stoppa exporten av svensk krigsmateriel till dessa länder. Men istället väljer man att öka samarbetet och handeln. Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) berättar med en särdeles dålig tajming om hur han vill öka exporten till Gulfregionen (Tidningen Näringslivet, 10/11). Den ökade handeln må omfatta fler områden än vapen, men budskapet är tydligt: Sveriges ekonomiska intressen väger tyngre än fred, frihet och mänskliga rättigheter.

Vad som sker nu i Sudan är en katastrof och ett misslyckande för hela världen. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard kan inte förlita sig på handslag från skurkstater som Förenade Arabemiraten och Saudiarabien och deras löften om att regelverken följs. Sverige ska vara ett land som står upp för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Den svenska vapenexporten till Förenade Arabemiraten och Saudiarabien måste därför omedelbart stoppas. Den svenska rösten för fred och frihet behöver återupprättas.