Debatt: Vill ni att kapitalismen ska avskaffas eller inte?

Anser Jens Börjesson att kapitalismen som ekonomiskt system ska mildras eller ersättas av ett socialistiskt samhälle? Detta skiljer socialdemokrati från socialism, och denna skiljelinje utgör kärnan i vänsterpartiets existensberättigande.

Det är beklämmande att Börjesson inte ser, eller försöker dölja, denna konfliktlinje.

Börjesson och vi är överens om att kapitalets maktkoncentration och spridningen av marknadsmekanismer till allt flera samhällssektorer utgör akuta problem som kräver socialistiska lösningar. Den fråga där vi skiljer oss åt är synen på kapitalismens vara som system, det är beklämmande att Börjesson inte ser, eller försöker dölja, denna konfliktlinje. Det är en fråga som inte kan reduceras till att beskrivas som retorisk. Ett syfte med programförslaget har enligt följebrevet varit att ge ”ett stort utrymme för politiska ledningar på alla nivåer att agera i de situationer som uppstår”. Vi önskar ett partiprogram som tvärtom tvingar partiledningen att i varje situation tydligt ta ställning mot kapitalismen, även när det äventyrar parlamentariska samarbeten.

Det är utmärkt att peka på alla de vardagliga situationer där människor konfronteras med de destruktiva krafterna i kapitalismen, där har programkommissionen lyckats väl. Börjesson skriver att en målsättning har varit att ge socialismen självförtroende. Det andas snarare räddhågsenhet och uppgivenhet att inte klart formulera att målsättningen är att helt bryta med det kapitalistiska produktionssättet. Vänsterpartiets roll bör vara att peka på kopplingen mellan nedskärningar i vården eller bristande tillgång på mediciner och kapitalismen som produktionssystem. 

Kapitalet omnämns flera gånger i programkommissionens förslag till partiprogram, att dess makt ska beskäras för att få till en samhällsutveckling där vinstmaximering inte är samhällets syfte är vi eniga om. Det skulle även de flesta miljöpartister eller socialdemokrater hålla med om, men Miljöpartiet och Socialdemokraterna finns redan som separata partier. 

Problemet är att kommissionens förslag duckar sådana formuleringar som särskiljer en socialist från en socialdemokrat. Vi är rädda att detta inte ären tillfällighet utan en medveten strategi för att underlätta parlamentariska samarbeten. Parlamentariska samarbeten med icke-socialistiska partier är såklart ofta en gångbar strategi för Vänsterpartiet. Men sådana samarbeten ska inte komma till stånd på grund av att vi överger eller döljer vår radikala politiska målsättning om ett socialistiskt samhälle. Ifall en så avgörande politisk och strategisk förändring av vänsterpartiet är syftet med programkommissionen måste transparansen vara större.

Vår oro kvarstår efter Jens Börjessons replik (30/1), men hopp väcks ändå av en formulering i Börjessons text: 

”Det är en kärnfråga att trycka tillbaka kapitalägarnas makt över samhället. Vi vill fortsätta med det tills kapitalism är ett ord som inte längre beskriver samhället.” 

Vi ser fram emot ett helt nytt förslag till partiprogram som till fullo tar steget in genom de öppna dörrar vi har slagit in och stolt beskriver Vänsterpartiet som ett socialistiskt, antirasistiskt och feministiskt parti vars yttersta mål är att ersätta kapitalismen med ett produktionssätt som styrs av mänsklighetens och planetens behov. Vi upprepar: Anser Jens Börjesson att kapitalismen som ekonomiskt system ska mildras eller ersättas av ett socialistiskt samhälle?