Debatt: SSU:s beslut om Nato hotar vår trovärdighet

Den 7 mars 2024 avslutades den nästan två år långa processen för Sveriges Nato-inträde. För första gången sedan Napoleonkrigen blev Sverige medlem i en militärallians, och två seklers alliansfrihet nådde sitt slut. Visst kan man känna dubbla känslor inför slutet på en historisk epok – men det vore oansvarigt att låta nostalgi styra vår säkerhet. 

Världsläget har förändrats dramatiskt, och då måste även arbetarrörelsens syn på säkerhetspolitik förändras. Neutralitet och alliansfrihet är idag inte bara otillräckliga – de är ett direkt hinder för vår plikt gentemot våra nordiska och europeiska samarbetspartners. 

Ett svenskt Nato-utträde skulle försvaga det europeiska säkerhetsläget i norr och lämna Finland och Baltikum mer utsatta vid ett militärt angrepp. Är det verkligen solidaritet?

Kritik mot Nato är legitim, men SSU är inte vilket ungdomsförbund som helst. Vi är en del av Socialdemokraterna – ett parti som i generationer tagit ansvar för landets säkerhet. 

Nato-medlemskap innebär inte att vi blint följer Washington. 

Den beslutade motionen är inte värdig vår tradition. Den bygger på felaktiga antaganden och en verklighetsuppfattning som inte håller för granskning. Nato är inte en amerikansk krigsallians. Det är en transatlantisk försvarsallians där varje medlem har lika rätt att fatta beslut och en självständig utrikespolitik.

Idén att Sverige skulle ha förlorat sin utrikespolitiska självständighet genom medlemskapet är en grov missrepresentation. Nato-medlemskap innebär inte att vi blint följer Washington. Historien är full av exempel: Norges roll i att förhandla fram Osloavtalen, Frankrikes och Tysklands tydliga nej till Irakkriget 2003. Alla dessa länder är Nato-medlemmar – och agerade självständigt. Sverige har också fortsatt att delta i fredsbevarande insatser i världen, precis som vi gjort före Nato-inträdet.

SSU har sedan 2022 drivit idén om ett starkare europeiskt försvarssamarbete som alternativ till Nato. Jag delar målet om ett mer suveränt och militärt starkt Europa, men låt oss vara ärliga: idag är det en orealistisk vision. Och det är en självmotsägelse att å ena sidan vilja bygga militärt samarbete i Europa, men å andra sidan motsätta sig det största och mest fungerande militära samarbetet som finns i Europa – Nato. Oron över att Sverige skulle tvingas in i amerikanska offensiva krig är obefogad. Det är inte så Natos interna politiska struktur ser ut.

Dessutom är Sverige redan bundet av EU:s försvarsklausul i Lissabonfördraget sedan 2009 – ett åtagande starkare än Natos artikel 5 – där vi lovar att bistå andra EU-länder vid angrepp. Nato kompletterar detta och gör oss bättre rustade att uppfylla våra löften effektivt.

Med samma logik borde vi lämna FN för att auktoritära stater har vetorätt i säkerhetsrådet.

Att lämna Nato av idealistiska skäl sänder fel signaler: att vi kan välja bort våra åtaganden beroende på vem som styr i Washington. Med samma logik borde vi lämna FN för att auktoritära stater har vetorätt i säkerhetsrådet. Internationellt samarbete fungerar inte så. Vår uppgift är att stärka våra samarbeten, inte underminera dem. Det är så vi bygger trygghet – för Sverige, för våra grannar och för Europa.