Debatt: Återställ våtmarker gör fel när de trotsar tidigare domar

Civil olydnad och aktivism handlar om att skapa opinion. Det kan vara klimatförändringar, krigföring och svält i Gaza, fri abort, eller som i Frankrike högre pensionsålder eller sänkt stöd till jordbrukare. Strängt taget vilken fråga som helst av moralisk eller politisk karaktär kan vara föremål för civil olydnad. 

I Sverige finns enligt en undersökning Naturvårdsverket publicerade tidigare i år en tydlig opinion för att agera mot klimatförändringarna på olika sätt. Ändå har vi en regering som tillåter utsläppen att öka och som bundit sig så hårt vid kärnkraftsmasten att de tycks blinda för alla andra energislag. Dessutom har den klimatrörelse som växte nästan lavinartat under ledning av Greta Thunberg nu nästan helt avstannat. 

Så vad har gått snett i opinionsbildningen mot klimatförändringarna?  

Fredlig civil olydnad kännetecknas av att den civilt olydige är offentlig och alltså inte döljer sin identitet, att han eller hon accepterar rättsordningen och är beredd att ta sitt straff och att aktionerna är fredliga och utan våld mot vare sig människor eller djur och utan inslag av sabotage.

Här tror jag Återställ våtmarker går fel när de trotsar tidigare domar. För samtidigt som flera medlemmar dömdes för bland annat egenmäktigt förfarande, drog samma motståndsrörelse igång ytterligare en aktion på torvmossen.

Istället för sympati väcks antipati mot människor som inte rättar sig efter en dom. Sympatin går istället till företaget som har laglig rätt att bryta torven men som hindras av envisa aktivister. Samma sak när aktioner riskerar att hindra blåljuspersonal och sport- eller musikevenemang. Människor tappar dessutom lust att själva delta i demonstrationer, eftersom få personer vill liera sig med till synes osympatiska lagtrotsare. Syftet att väcka opinion blir kontraproduktivt.

Civil olydnad och protester är till sin natur singulära. Enligt Naturvårdsverkets undersökning finns en klar majoritet för att bedriva bättre klimatpolitik. Men samtidigt finns det inte ett enda parti som är ens i närheten av egen majoritet. Skälet är enkelt. Medan många människor kan vara överens i en enstaka fråga, är det omöjligt att få majoritet i ett komplex av frågor. 

Greta Thunberg är ett bra exempel. Så länge hon fredligt hänvisade till vetenskapen och höll sig till klimatfrågan, fick hon massiv sympati och kunde föra klimatrörelsens talan mot världens ledare. 

Greta Thunberg har givetvis rätt att föra fram vilka frågor hon vill, och hur hon vill. Det är hennes liv. Men i samma stund hon tydligt började ta ställning för exempelvis samer och palestinier, och inte enbart fokuserade på klimatet och vetenskapen, tappade hon också mängder av sympatier från människor som kanske hade en annan uppfattning i dessa frågor. Klimatrörelsen tappade sin ledstjärna som alla kunde sympatisera med.

Civil olydnad är enligt min uppfattning en självklar del i den fria åsiktsbildningen, demonstrationsrätten och opinionsbildningen i en demokrati. Men för att vara effektiv och verkligen driva opinionen, visar de senaste årens erfarenheter att aktionerna måste väcka sympati och inte antipati, samt koncentrera sig till enstaka frågor och inte splittras på flera.