Det finns goda skäl att diskutera och ifrågasätta barndopets framtid.

Jag vill passa på att rikta strålkastarljuset mot ett större klimathot än några rallybilar: den utförsåkande medelklassen.

Antideutsch kan, lite kortfattat, beskrivas som en strömning i den tyska vänstern som ser själva tyskheten som huvudmotståndaren.

 Betyg krossar människor. Slopa dem - för lärarnas skull.

Jag är från Norrbotten, ett län där det är blasfemi att ta ordet Miljöpartiet i sin mun, men nu gör jag det ändå. Högt och tydligt. Bra där, Miljöpartiet!

Jag hade hoppats att ”Historien om Sverige” skulle ge tittarna ett bredare perspektiv.

Nu vet jag att vi är många som gör såhär, och att det finns en historisk förklaring. Det känns tryggt

De kan inte skicka notan, och den smutsiga disken, vidare.

”Yttrandefriheten känns inte längre lika självklar. Och bara det är en vinst för de politiska och religiösa fundamentalister som vill så hat och splittring mellan människor.”

”I kampen om turister och hemvändare tar kommunerna till allt fånigare överdrifter."

Norrbottningar som har relativt nära till finska gränsen blir hänvisade till Finland för akuttandvård. Jämtarna åker till Norge.

Jag förstår ju att det inte är synd om oss lånetorskar.

Norrland är faktiskt ett användbart begrepp. Hur ska vi annars kunna prata om de utmaningar som hela landsdelen dras med?

En och annan förespråkar hämnd. Jag håller inte med.

Jag har sällan läst en mer deprimerande Norrlands-kliché. Men nu har falafeln åkt ut, ordningen återställts och kostchefen tvingats återgå till den gamla menyn. Är det rimligt att kommunen tvingas retirera för att blidka ett gäng hysteriska föräldrar? 

I en samtid fylld av tyranni kan man inte sälja sig till högstbjudande eller välja att titta åt andra hållet.

Vi retas för att vi kan. För att tillfället uppdagat sig. För att vi tar de chanser vi får att sparka uppåt.

Det är lite farsartat – och kanske en ögonöppnare för de västerbottningar som röstat SD.

Som den punkare jag är lyfter jag på hatten för alla husockupanter – oavsett om de lever i västerbottensfjällen eller i Kreuzberg.

Vid 40 års ålder ska man liksom ha kommit så långt som till sommarstugan.