Mattias Johansson: En märklig företeelse i Tyskland kallas antideutsch

“Support Israel” stod det på det blåvita klistermärket ovanför pissoaren. Om jag stått och pinkat på KDU:s rikskansli i Stockholm, eller hos en pingstförsamling utanför Jönköping, hade det knappast varit särskilt anmärkningsvärt. Men här, på en vänsterinriktad rockklubb i Hamburg, stack budskapet ut som en räv i hönshuset. Året var 2003, och jag hade just fått ett första smakprov på att Tyskland inte riktigt är som andra länder. Och att det finns en märklig företeelse i Tyskland som kallas antideutsch. Kanske är det därför som jag inte är särskilt förvånad över de senaste månadernas negativa utveckling för det fria ordet i Europas folkrikaste land. 

Antideutsch kan, lite kortfattat, beskrivas som en strömning i den tyska vänstern som ser själva tyskheten som huvudmotståndaren. Antisemitismen och nazismen ses som en konsekvens av en tysk historisk särväg, och Förintelsen som tyskhetens logiska konsekvens. Och eftersom tyskheten till sin essens är både fascistisk och antisemitisk så måste den bekämpas, vilket förklarar både namnet ”antideutsch” och paroller som ”Nie wieder Deutschland” (Aldrig mera Tyskland). Kampen mot tyskheten och antisemitismen förklarar även det där klistermärket vid pissoaren. Rörelsen tar nämligen förbehållslöst ställning för staten Israel, som man ser som ett antifascistiskt projekt genom sin blotta existens. Att Israel styrs av en högerextrem regering spelar liksom ingen roll. ”Israel ist Antifa”.