Mattias Johansson: Jag hoppas att Israels fulspel dödar Mello

När ABBA vann Eurovision Song Contest 1974 med låten ”Waterloo” fick de kritik för att de sjöng om krig i en musiktävling. 50 år senare kan deltagarlandet Israel flygbomba svältande barn i tältläger utan att få några kritiska frågor alls. Istället belönas de med flest tittarröster av alla. Fler än jag satt säkert framför morgonnyheterna och undrade vad fan det är för fel på ESC-tittarna.  

Kanske inget alls, ska det visa sig.

Några dagar efter tävlingen står det nämligen klart att Israel har spelat fult. Ingen skräll för oss som hängt med i samhällsdebatten kanske, men ett bryskt uppvaknande för naiva Mellofans som intalat sig att en tävling som ESC kan vara ”opolitisk”. Israels bidrag har snurrat intensivt på Youtube i form av betalda annonser från Israeli Government Advertising Agency (trots att ESC är en tävling mellan public service-kanaler som är fristående från regeringen). Innan festivalen gick av stapeln dundrade en gigantisk internationell reklamkampanj igång där Israels tävlande Yuval Raphael uppmuntrade människor att rösta så många gånger som möjligt på hennes bidrag. En av annonserna blåstes upp på Times Square i New York, långt från den publik som normalt brukar engagera sig i Eurovision Song Contest, men med tanke på att tävlingen numera tillåter telefonröster från hela världen så var valet av marknadsföringsplats helt logisk. Och de ideologiskt förankrade telefonrösterna från MAGA-land gav förmodligen Israel en rejäl skjuts.

Även här i lilla Sverige genomfördes sympatiröstningsaktioner av pro-Israeliska organisationer. ”Stöd Israel genom att rösta på bidraget och glöm inte att var och en av er kan rösta 20 gånger via appen!", skrev en svensk-israelisk vänskapsorganisation på sin hemsida. ”Hur många röster har du gett till Israel ikväll?”, frågade en sydsvensk pingstförsamling på sociala medier. I land efter land rapporteras om liknande draghjälp.  

Och här är vi nu, någon vecka senare, med en olustig känsla av att Israels framgång till stor del var resultatet av en välkoordinerad politisk påverkanskampanj. Eurovision Song Contest står med byxorna nere inför miljoner besvikna tittare och flera medverkande tv-bolag kräver svar på vad som egentligen har hänt. Några av dem ifrågasätter ett framtida deltagande. Evenemangets legitimitet och framtid står på spel, och jag är extremt skadeglad.  

För i sak är det egentligen ointressant om tittare och artister i alla år ignorerat, eller bara underskattat, det enorma stöd som finns för Israel bland världens högerpopulister och högerkristna. Genom att låta en brutal kolonialstat som Israel medverka i tävlingen har man legitimerat krigsbrott och varit nyttiga idioter i det israeliska propagandakriget. Nu bet det dem i röven. Jag hoppas att det var spiken i kistan för hela tävlingen.

Men det kanske viktigaste av allt är att vi alla, oavsett om vi tittar på det här spektaklet eller inte, fått en nyttig läxa i hur propaganda fungerar. Och en lektion i hur lätt det är att använda sociala medier till att skapa intrycket av att opinionen för en fråga är större än vad den egentligen är.  

Så kom det något gott ur Mello ändå.

För övrigt … så är en annan positiv följd av Mellohysterin att fler och fler svenskar lärt sig vad Österbotten är.