Mattias Johansson: Ert elprisgnäll är provocerande

”Varför ska vi ha det så dyrt här nere?” suckar en skånsk bagare som precis stängt av sin ugn för att spara några kronor. ”Det borde jämnas ut, höjas lite där uppe och dras ner här!”. Det är morgon i Västerbotten och jag läser ett tidningsreportage om de förhatliga elområdena. Ni vet, de där zonerna som gör att elpriserna i södra och mellersta Sverige skjuter i höjden samtidigt som strömmen är nästan gratis uppe i norr. ”Jag tycker inte det känns rättvist!” dundrar en annan skånsk bagare, med kängan riktad mot norrländska företag som tydligen får konkurrensfördelar tack vare den billigare elen. ”Hela landet måste ju fungera!”. Jag läser, men känner mig inte särskilt solidarisk. Och varför skulle jag?  

Hela landet måste fungera. Jo tack. Vi här uppe i norr är vana vid att säga just det. Ofta i samband med att ännu en ort blivit av med sjukvård, tandvård, äldreomsorg, barnomsorg, skola, apotek, bensinpumpar, sporthall, polis, fritidsgård eller kollektivtrafik. Som svar brukar vi få höra att man väljer ju faktiskt själv vart man vill bosätta sig. Att det nu plötsligt ropas på millimeterrättvisa känns faktiskt lite provocerande.