Välfärdens människobrist är den verkliga systemkollapsen.

Man hör ju att de anstränger sig för att uppnå en viss episk kvalitet i talen: Folket går mörka tider till mötes, folket är utsatt.

Vi har två tunga ministrar vars förståelse av världen är präglad av en tämligen extremistisk teologi

I brist på en budget som backar upp innehållet kan regeringens slottsavtal reduceras till besvärjelser. Men besvärjelser kan vara nog så kraftfulla.

Om de rusande kostnaderna inte kompenseras i form av löneökningar finns det bara ett sätt för folk som redan lever på gränsen att behålla sin levnadsstandard: att inte betala.

De förslag som den fräcka apan lägger fram är aldrig ogenomtänkta eller slumpmässigt valda, i motsats till vad man kan tro. Om vi granskar ett av dem närmare ser vi att de tvärtom är sinnrikt utformade små kakor med en flytande kärna av arsenik.

Det finns skäl att anta att det funnits någon grad av ideologiskt motiverat sabotage i sjukvårdens styrning.

Man kan tycka att suv-pysningar är rätt väg att gå eller helt fel. Oavsett vilket så är skadan som åsamkats minimal och helt reversibel.

För ett år sedan hade det aldrig föresvävat KD-ledaren att efterlysa mer dödligt polisvåld. Den blodiga testballongen hade varit otänkbar utan en idé som ligger outtalad i utspelet, skriver Cecilia Verdinelli. 

Om någon annan grupp, säg kvinnor eller glesbygdsbor, hade rasat i levnadsstandard gentemot totalbefolkningen på detta vis hade vi knappt talat om något annat.

Invasionskriget mot Ukraina är Kremls krig, inte folkets.

”Jag ser ingen peka finger mot Hasse, Hampus och Birgitta. Jag hör ingen allvarsröst som beskriver dem som bidragande till sociala spänningar.”

”Det skulle förmodligen uppfattas som ett känslomässigt övertramp att ifrågasätta någons upplevda otrygghet.”

Idag vankar vi jourläkare omkring i korridorer och hoppas innerligt att våra jourtelefoner inte ska ringa.

När de förväntas återvända till kontoren gör de motstånd. Ett segt, muttrande, effektivt medelklassmotstånd.