Har vi nått fram till en social­demokrati som nöjer sig med att plocka lite håglöst i politikens godislådor, och som inte är så noga med vem man går till sängs med? Efter valet gör S-föreningen Socialdemokrater för reformer i Malmö en bister analys.

Timbros vd Benjamin Dousa vill med påhittad statistik misstänkliggöra alla som uppbär stöd och av olika skäl inte kan arbeta. Symtomatiskt för en valrörelse som utvecklades till ett krig mot fattiga istället för ett krig mot fattigdomen.

Varför återvinna just de väljare som gått till SD? Varför släppa ifrån sig klimatfrågan? Varför tona ned individens ansvar? Vänster­partiet hade alla förutsättningar, men också en strategi som motverkat möjligheten att växa. Till sist är det ledningens misslyckande.

Låt oss prata om segregation och utanförskap istället. För utanförskapet, till skillnad från själva adhd-diagnosen, har en enormt stark koppling till kriminalitet.

Det är hög tid för politiken att ta tillbaka kontrollen och börja investera i det som funkar igen. Titta bara på Gällivares resa. Jämför med dagens Järvafältet. 

Jag kunde med stolthet se dem alla i ögonen innan den svenska ­Nato-processen påbörjades, och jag fortsätter att göra det idag.