Henrik Jalalian: Liberalerna måste ha tittat på de jublande centerpartisterna och ångrat sig

Kontrasten mellan de båda liberala partiernas Almedalstal kunde inte ha varit större.

Igår när Mohamsson (L) talade fylldes nätt och jämnt två-tre rader framför Almedalsscenen med artigt applåderande liberalpartister. De få som var där såg ut som att de skulle till en begravning.

När Elisabeth Thand Ringqvist (C ) talade i solen var det total feststämning som rådde. Musiken pumpade ur högtalarna och centerpartisterna dansade och sjöng med gröna fanor.

Jag har nog aldrig sett så många och så glada partister under ett Almedalstal. Gotland är visserligen en gammal centerbyggd, partiet är stenrikt och har råd att betala för partimedlemmar som vill åka till Visby.

Men det var ändå en slående kontrast mellan liknande partier som valt att förhålla sig till högerpopulismen och SD på olika sätt.

Ur retorisk synpunkt var talet veckans bästa. Väl uppbyggt och med något så ovanligt som viss ideologisk spänst.

Exempelvis när Thand Ringqvist pratade om att ”vår tids stora konflikt inte handlar om socialism mot kapitalism. Den handlar om auktoritära stater mot öppna samhällen.”

Centerpartiets blinda fläck har varit att inte se hur just vinstintresset äter upp staten, exempelvis genom vinstdrivande skolor. Men det var i alla fall en tanke bortom de vanliga partiledarklyschorna.

Och anade man en tillnyktring i den ekonomiska politiken när hon sa att ”en välfungerande marknad kräver inte en svag stat. Den kräver en stark stat”? Tyvärr tror jag att hon främst menade konkurrenslagstiftningen snarare än statliga investeringar.

Även förslaget att avskaffa jobbskatteavdragen och ersätta det med skattefri inkomst på de första 15 300 kronorna i lön varje månad kändes piggare än det borgerliga partier bruka bjuda på. Det är åtminstone fördelningspolitiskt bättre än dagens jobbskatteavdrag som främst gynnar dem med höga inkomster. 

Min främsta kritik mot Centern är att de ofta säger en sak till sina alltmer progressiva väljare – men sen gör något helt annat i praktiken. Det är ett slags PR-parti.

Som talar om miljö, men hamnar lågt i klimatrankingar. Som pratar om landsbygden men främst står upp för den storskaliga skogsindustrin. Som vill locka vänsterlutande unga och mittenväljare men för den mest högerinriktade ekonomiska politiken i riksdagen.

Dagens tal var inget undantag. Men det fanns öppningar i talet. Det sas visserligen inte ett ord om välfärd, klyftor eller en miljöpolitik som inte bara handlar om nya uppfinningar.

Men de hade åtminstone övergett sina tidigare närmast pubertala markeringar mot vänstersidan. De fokuserade på sin egen politik och det gick i alla fall hem bland de jublande centerpartisterna som var på plats.

Jag skulle gissa att en och annan liberalpartist som tittade på ångrade vilket liberalt parti de hade gått med i.