Teknik
Ledarkolumn: Högern hatar välfärdsdrottningar men älskar Foodora-slavar
Dagens ETC
Det verkligt slående är hur högern, som så ofta fördömt statens inverkan på individens självständighet, sällan riktar samma kritik mot teknikföretagens passivisering av människor.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Under 1980-talet blev begreppet ”welfare queen” ett symboliskt slagträ för högern: ett uttryck för förakt mot människor som – enligt dem – gjort sig bekvämt beroende av statens trygghetssystem istället för att ta ansvar för sina egna liv. Välfärdsstaten anklagades för att passivisera medborgare och förstöra deras agens.
Men vad händer med människors agens när det inte är staten, utan marknaden och digitala tjänster, som styr våra val? Vad händer med föreställningen om det goda samhället byggt på självständiga, ansvarstagande individer, när varje klick, köp och sökning i själva verket formas av AI och algoritmer, designade för att maximera vinst åt andra?
Då blir paradoxen uppenbar: högerns kritik mot välfärdspassivitet blundar för det kanske mest genomgripande beroendet av vår tid – gig-ekonomin, AI och algoritmerna.
När vi söker information, reser, handlar eller söker underhållning sker det nästan alltid genom privata plattformar: Google, Amazon, Netflix, Tiktok. De är byggda för att förekomma våra val – genom att profilera oss, rangordna alternativ och lotsa oss mot det som gynnar ägarnas intressen.
Vi får inte längre hela utbudet – vi får ett filtrerat urval, kuraterat av AI. Resultatet är en känsla av valfrihet, men ofta utan verklig möjlighet att förstå hur eller varför vissa alternativ visas och andra döljs. Vår agens som konsumenter reduceras till att reagera på ett system vi inte kontrollerar.
På ytan låter det som avlastning, men i praktiken innebär det ofta en förlust av kontroll.
Intressant nog säljs denna automatisering ofta in med samma retorik som välfärdsstaten en gång använde: trygghet, smidighet, effektivitet. Du behöver inte välja – algoritmen väljer åt dig. Du behöver inte tänka – rekommendationen är redan klar. På ytan låter det som avlastning, men i praktiken innebär det ofta en förlust av kontroll.
Vår mänskliga agens delegeras till ett nytt tjänstefolk och digitala tjänster.
Vem behöver kunna laga mat när vi har Uber Eats och Foodora? Vem behöver kunna köra bil när bilarna blir självkörande? Vem behöver kunna skapa musik, måla, skriva poesi eller prata andra språk när vi har Suno, Midjourney och Chat GPT?
Till skillnad från välfärdsstaten är detta system inte demokratiskt styrt. Det finns ingen transparens, inget ansvarsutkrävande, inga möjligheter att påverka. Samtidigt skapar det ett nytt slags beroende, där vår vardag i praktiken inte fungerar utan att vi underkastar oss teknikjättarnas villkor.
Det verkligt slående är hur högern, som så ofta fördömt statens inverkan på individens självständighet, sällan riktar samma kritik mot teknikföretagens passivisering av människor. När staten hjälper någon att navigera livet, kallas det ”curling”. Men när en plattform ständigt lotsar dig mot sponsrade val, kallas det ”användarvänlighet”.
Det är samma grundlogik som vid välfärdskritiken: att individen ska ta ansvar, göra medvetna val, vara aktiv. Men i verkligheten tränas vi nu i motsatt riktning – till att lita på plattformen, följa rekommendationer, acceptera att systemet vet bättre än vi: en sorts algoritmisk paternalism.
När AI:n vet vad du vill ha innan du själv gör det, är det kanske dags att fråga: Är det verkligen frihet – eller ett slags digital omyndigförklaring?
Ämnen i artikeln
Kommentarer
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.
