Agneta Stark: Vad vi äter säger allt om vår gränslösa, plågade värld

Klara ljusa höstdagar är luften lätt att andas. En tur i skogen med svampkorgen lyfter sinnet. Vinden prasslar i torra löv, kvistar knäcks under stövlarna.  Så småningom vaknar svampögonen, och jag ser trattkantareller överallt. Med litet tur går det ännu att finna Karl Johan utan alltför mycket mask. En alldeles vanlig skogspromenad, alldeles vanlig höstluft. Känslan är frisk som att bita i ett nyplockat äpple.

Just nu skördas äpplet Antonovka i Sverige. Sorten importerades år 1865 från Ukraina, där det odlats i flera hundra år, till Vibyholm i Sörmland. Trädet är lättodlat, friskt och kraftigt och ger ovanligt stora, syrliga frukter. Eftersom de innehåller mycket pektin kan de användas också till äppelmos och gelé.  Det utmärkande för Antonovkaträden är att de tål lång och hård vinterköld; i Sverige kan det odlas längs Norrlandskusten ända upp till Luleå. Till Finland och de baltiska länderna kom det tidigare än till Sverige. Både i Sverige och Finland används Antonovka som grundstam för ympning av andra äppelsorter.