Ledare. Birger Schlaug.

2017-07-04 03:00

Varför fick inte Svensson Smith stöd från språkrören?

Planerar vi för framtiden eller försöker vi bromsa den? Det frågade Karin Svensson Smith retoriskt innan regeringen tvingade henne till avbön. Frågan är bra.

”Det är bra i så fall.” Hon sa så, Karin Svensson Smith. Riksdagsledamot. Numera Miljöpartiet. Tidigare Vänsterpartiet. Hon sa det i Dagens Nyheter och inte i ett slutet rum.

Hon fick ta tillbaka det. För det som skulle vara bra ansågs inte alls vara bra av regeringen. Hennes kommentar gällde en utredning som pekat på att en eller annan flygplats skulle kunna hotas av nedläggning om flygskatten införs.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Det är Stockholms handelskammare som har kommit fram till att flygplatserna i Jönköping, Växjö, Karlstad, Kristianstad, Trollhättan-Vänersborg, Örnsköldsvik och Kramfors-Sollefteå ”ligger i farozonen för en nedläggning om flygskatten införs”.

En statlig utredning har kommit fram till motsatsen.

Nu är inte Karin Svensson Smith vem som helst. Hon är ordförande i riksdagens trafikutskott. Och som sådan skulle man ju kunna tänka sig att hon fick stöd för sitt uttalande av Miljöpartiets språkrör. Det fick hon inte trots att vitsen med flygskatten ju faktiskt är att försöka fasa ut flygtrafik. Och mycket riktigt påpekade Karin Svensson Smith i DN-intervjun att det i princip bara är Norrland och Gotland som borde ha regionala flygplatser. Om vi nu ska komma tillrätta med våra klimatrelaterade utsläpp och satsa på järnvägen.

Detta tålde inte regeringen. Man skickade fram finansminister Magdalena Anderssons statssekreterare som dundrade att regeringen kan komma att gripa in om flygplatser skulle hotas av nedläggning. Det är samma regering som nu satsar 250 miljoner kronor på flygplatsen i Sälen.

Karin Svensson Smith backade från sitt uttalande. Hårt pressad kan man anta.

Sverige har lovat att bli ett av världens första fossilfria länder. Planerar vi för framtiden eller försöker vi bromsa den? frågade Karin Svensson Smith retoriskt innan regeringen tvingade henne till avbön. Frågan är bra.

En annan fråga som måste ställas är: varför fick hon inte språkrörens stöd för sitt uttalande? Är språkrören språkrör enbart för den löfvenska regeringen? I så fall har ju inte Miljöpariet några egna språkrör längre. Hur svårt kan det vara för språkrören att stå upp för partiets politik?

Det finns goda beräkningar av hur mycket växthusgaser vi kan släppa ut och ändå ha chans att slippa de värsta effekterna. Man kan beskriva det på följande sätt: vi är i dag 7,5 miljarder människor på vår planet – var och en får släppa ut 100 ton koldioxid om vi ska ha chans att slippa det värsta. Därefter intet. Våra ofödda barn får inte släppa ut någonting, inte ett kilo, inte ett hekto, inte ett gram.

Medelsvenskens utsläpp är i dag cirka elva ton växthus-gaser per år. Fortsätter vi så gör vi slut på vår tillåtna utsläppsmängd på nio år. Vad är Parisavtalet värd om man inte inser detta?

Karin Svensson Smith insåg det, men tvingades backa. För sådant ska vi inte tala om.

Riksdagen beslutade i samband med att man antog den så kallade klimatlagen att klimatpolitiken inte skulle få drabba den ekonomiska tillväxten. En majoritet av gamla allianspartier pimpade med SD drev igenom det. Klimatministern valde att inte säga något om saken. Och regeringen verkar vara på samma linje när det gäller flygskatten. Lägre flygskatt ska nämligen införas så att det inte skadar handelsförbindelser.

Sålunda avser man, enligt Dagens Arena, att låta skatten vara mindre på resor till USA än till Ryssland. Trots att avståndet till New York är mer än dubbelt så långt som till Moskva. Man kan väl se det som en del av närmandet till Nato och ett så tröttsamt nålstick på våra förbindelser med Ryssland, om man tycker det är kul.

Det sägs att goda handelsförbindelser ökar tillväxten, och tillväxten ska inte skadas ens för att ta ansvar för planeten. Så därför ger vi rabatt på skatten bara vi väljer att dra till landet i väster.

Vad var det hon sa, Karin Svensson Smith? ”Vi klarar inte av att konsumera så mycket olja som finns nu.” En i dag allmängiltig ståndpunkt. Ända tills den krockar med vår bekvämlighet, vår plånbok eller ständigt ökande varuströmmar på hav, i luft och på vägar.