Andreas Gustavsson: Transparens är de superrikas värsta fiende

Det ligger just nu en yacht och vräker sig strax nedanför slottet i Stockholm. Ingen vet vem som äger den. Hur är det möjligt att ingen vet? Båten kostar ju två miljarder kronor. Dagens ETC granskar därför fram ett namn. Ny information. Jag tycker att det är viktig information. 

För vi ska inte acceptera den brist på transparens som världens rikaste gärna omger sig med, hjälpta av en fullständigt skrupelfri industri av banker, jurister och skatteparadis. Nej, det ska inte gå att gömma flera miljarder i en vulgär anabolabåt som inhyrda underhuggare putsar febrilt medan jag skriver de här raderna. 

Vissa saker gör ojämlikheten gripbar. 

Just på det sätt som miljardärerna vill undvika. Davos-gängets möten har exempelvis senaste decenniet varit en ventil för den ekonomiska elit som förstår att deras position inte är naturgiven, utan politiskt sanktionerad, och därmed snabbt kan förändras om styrande skulle behöva förhålla sig till ett bredare, skarpare missnöje. Därför talar Davos-gänget gärna om altruism, ansvar, jämlikhet. Men agerar i praktiken med ytterst få undantag för att bibehålla sina privilegier. 

Transparens är deras fiende. 

Det blir helt enkelt för uppenbart när någon avslöjar hur pengarna omsätts i måttlös livsstil. 

Så ja, självklart ska vi berätta vem som äger yachten. Och lika självklart ska vi granska hur helikopterplattor går före vanligt folks rätt att ta sig ett svalkande bad. Precis som att vi ska förmedla hur en liten klick har sådant överflöd att de inte kan låta bli att plantera ut exotiska mufflonfår. 

Ojämlikhet kan visas med olika metoder. 

Journalistik är vår.