Lotta Ilona Häyrynen: När någon dör på jobbet föreställer jag mig deras liv

I slutet av juli dog en pojke i tonåren i en arbetsplatsolycka utanför Norrköping. Han klämdes ihjäl i ett traktorekipage på återvinningsföretaget Ragn-Sells, någonstans mellan skogsdungarna och åkrarna som omgärdar Lövstad och Skvalbäcken. 

Arbetsplatsolyckor med dödlig utgång blir i riksmedier ofta bara hastiga notiser. Nyheten flashas i apparna, fylls sedan kanske på med lite mer information under dagen, och försvinner. Till nästa olycka. Och nästa. Och nästa. 

Tonårspojken som dog var den tredje dödliga arbetsplatsolyckan under samma vecka i Sverige. Under tisdagen fick en man en stålställning över sig i Trollhättan. På onsdagen dog en man som utförde kabelarbete på 20 meters djup i en sjö i Dalarna. Pojken dog på torsdagen.

Jag undrar var han bodde. Jag undrar om det var hans sommarjobb eller om det var hans första riktiga anställning. Kanske pluggade han på Ebersteinska, Norrköpings klassiska gymnasium för dem som vill läsa praktisk linje eller naturvetenskap. 

Kring varje människa som dör på sina arbetsplatser i Sverige försöker jag föreställa mig deras liv. Jag gör det eftersom det är så hemskt, och ett sådant svek, att så många människor dör så här i Sverige varje år och att deras dödsfall så ofta bara blir notiser. Det känns som ett svek till. 

Att dö på jobbet i ett så rikt och högteknologiskt land som Sverige borde betraktas som en enorm skandal varje gång det händer. 

Bara hittills i år har 30 personer avlidit i sviterna av arbetsplatsolyckor enligt Arbetsmiljöverket. Förra året hade 40 människor dött vid årets slut. Det här är dessutom siffror som bara anger rapporterade siffror. I Sverige, särskilt i byggbranschen, finns ett myller av svarta kontrakt, papperslösa och skrupelfria arbetsgivare. Pelle Sunvisson, som wallraffat som rysktalande svartarbetare, har beskrivit hur det går till när arbetsgivare får migrantarbetare att försvinna från statistiken.

Tonåringen från Norrköping jobbade inte svart, men svarta kontrakt är enligt Arbetsmiljöverket en stor riskfaktor för arbetsplatsolyckor. Den delen av arbetsmarknaden, skuggsamhället, är dessutom stor. 

Forskaren Shrezod Eraliev som studerat villkoren i skuggsamhället har påpekat att situationen i Sverige, i vissa avseenden, liknar den han sett i Ryssland, Kazakstan och Turkiet. 

Ändå hör man sällan regeringen lyfta just denna svarta arbetsmarknad. 

När svarta jobb ska bli vita är det alltid en fråga om rut- eller rot-avdrag, att göra arbetskraften så billig som möjligt för konsumenten genom skattesedeln. Hur effektivt det varit tvistar de lärde om, men reformerna når över huvud taget inte de större arbetsplatserna, där svartarbete dessutom kan gå hand-i-hand med gängbrottsligheten.

Arbetslösheten i Sverige har i år nått rekordnivåer, i maj låg siffran på 9,7 procent enligt SCB. Regeringens lösning på frågan är en ökad press på redan pressade arbetslösa: hårdare regler för att få ut a-kassa, lättare att kastas ut i total inkomstlöshet. Särskilt invandrare eller personer med uppehållstillstånd drabbas hårt när arbetslösheten ökar, i regel är de otryggare på arbetsmarknaden redan som det är. Utöver papperslösa är dessa grupper också ofta offer för de svarta arbetsgivarna. 

Man måste helt enkelt äta, hur farligt man än måste arbeta för att lyckas med det. 

Med regeringens politik kommer fler människor drivas i armarna på den här typen av arbetsgivare, särskilt när för lite görs för att pressa tillbaka skuggsamhället generellt. Risken är att det återspeglas i dödsfallsstatistiken kommande år. 

Ingen ska dö medan de utför sina arbeten i Sverige. Inte tonåringar, inte migrantarbetare.