Debatt: Viktigt naturvårdsarbete – även i fortsättningen

Efter gedigna utredningar och noggranna avvägningar har Skogsstyrelsen lagt förslaget att sluta med registrering av nyckelbiotoper (områden i skogen som från en samlad bedömning har mycket stor betydelse för skogens växter och djur) i samband med att vi granskar avverkningsanmälningar. Vi emotser nu remissvar på förslaget som därefter kommer att beredas för beslut i Skogsstyrelsens styrelse.

Ja, det finns argument för och emot, men bedömningen så långt är att skälen som talar emot att fortsätta registrera vid inkommen anmälan väger tyngre, bland annat eftersom registreringen riskerar att underminera tilltron till myndighetens tillsynsverksamhet. Tillsyn görs för att se till att lagar efterlevs och nyckelbiotoper regleras inte av lagen.

Rebecka Le Moine hävdar att det är den sista betydelsefulla naturvårdsuppgiften som i så fall skulle upphöra om vi upphör med registreringen enligt förslaget. Det stämmer inte alls. Här är några exempel på vad Skogsstyrelsen efter en eventuell förändring arbetar vidare med som tidigare:

• Tillsyn för att kontrollera den miljöhänsyn som måste tas enligt miljöbalken och skogsvårdslagen.

• Biotopskydd – ett lagstadgat sätt att skydda små områden med stor betydelse för växt- och djurarter.

• Naturvårdsavtal – ett avtal mellan skogsägaren med syfte att utveckla och bevara naturvärden.

• Naturvårdande skötsel av ­skyddade områden med de resurser vi fått tilldelade.

• Uppföljning av biologisk mångfald eller hänsyn vid avverkningar.

• Registrering av nyckelbiotoper i andra verksamheter kommer fortsätta, till exempel vid rådgivning och områdesskydd.

Att den utökade nationella inventeringen av nyckelbiotoper upphörde är ett beslut taget i riksdagen. Det kan vi självklart inte gå emot.

Däremot är det riktigt att det behövs ett kunskapsunderlag om naturvärden i svenska skogar, precis som vi också skriver i utredningen. Det underlaget behöver dessutom utvecklas, visar samma utredning. Utvecklade arbetssätt behöver också finnas på plats om förslaget blir verklighet.

Vidare har siffrorna blivit fel när Le Moine skriver att det i Sverige sedan 1990 kalavverkats 94 miljoner hektar. Officiell statistik redovisar drygt 5 miljoner hektar föryngringsavverkning. Hela Sveriges produktiva skogsmarksareal är drygt 23 miljoner hektar. (De siffrorna fanns i den första versionen av debatt­artikeln men har rättats till i webbversionen. reds anm)

Det står naturligtvis Le Moine fritt att använda vilka beskrivningar av svenskt skogsbruk hon önskar. Det är dock viktigt att konstatera att enligt SLU:s Riksskogstaxering består 56 procent av den produktiva skogsmarksarealen av barr- och lövblandskogar.

Vi arbetar dessutom för hyggesfritt som alternativ, förbättrad miljöhänsyn och en mer varierad skog. Det är fakta som ger en annan bild av skogen än begrepp som ”virkes­åkrar” och ”kalavverkning”.

Skogsstyrelsen har tagit fram ett förslag som är ute på remiss och vi ser nu fram emot en bredd av konstruktiva synpunkter på det innan vår styrelse får frågan på sitt bord i december.