Hoppa till innehållet

Replik

Debatt: Vi vill inte heller diskutera samma frågor i 50 år

Dagens ETC.

Varje gång samhället misslyckas med att skydda ett barn är ett stort misslyckande. Här är tre vägar vi ser för att färre ska drabbas, skriver SKL i en replik.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Jimmie Trevett, förbundsordförande RSMH och Anna Quarnström, jurist, från projektet Inlåst men inte utan rättigheter tar i sitt debattinlägg upp en angelägen frågeställning – barn och unga med en sammansatt eller komplicerad problematik som riskerar att falla mellan stolarna i våra system inom vård och socialtjänst. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

De undrar vad Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, gör i denna fråga.

Varje gång samhället misslyckas med att skydda ett barn, att möjliggöra en god uppväxt och en positiv livsutveckling är ett stort misslyckande. Vi instämmer i att det inte borde få ske och är engagerade i att hitta bättre arbetssätt i kommuner och landsting och framför allt tillsammans.

Vi tror att lösningen finns i tre utvecklingsspår:

För det första behöver vård, skola och socialtjänst bli bättre på att arbeta tillsammans för att skapa samordning och helhetsansvar. För att undvika att problem förvärras krävs kompetens att upptäcka eventuella problem tidigt och möjlighet att snabbt erbjuda insatser på rätt nivå. 

Tidiga insatser lönar sig på sikt – både för samhället, barnen och familjerna. I detta arbete skulle en lagändring som gjorde det möjligt för exempelvis socialtjänst och sjukvård att dela journaler vara mer än välkommen.

Vi har sedan 2009 arbetat aktivt med att stödja kommuner och landsting i arbetet med att ta fram en första linje för barn och ungas psykiska hälsa. (Läs mer på www.uppdragpsykiskhalsa.se)

För det andra tror vi att landsting och regioner behöver hjälpas åt för att kunna ge vård och omsorg av hög kvalitet till de barn och unga som har allvarliga problem. 

För det tredje vill vi se att alla barn som får insatser från flera huvudmän samtidigt och där det finns behov av samordning får en samordnad individuell plan, SIP, där verksamheterna inventerar behoven tillsammans med familj och närstående och sedan ger samordnade insatser.

Sveriges Kommuner och Landsting vill inte heller diskutera samma frågor i 50 år till! 

Ämnen i artikeln