Debatt: Eid-firande utan islam och apor i slöjor – det svenska mångfaldshyckleriet

Det är lätt att tro att osynliggörandet av muslimer sker främst genom uteslutning. Men i själva verket blir det som mest effektivt när det sker i inkluderingens namn – när muslimer bjuds in till samhället, men endast under förutsättning att deras religiösa identitet förvrängs eller suddas ut. 

Ett tydligt exempel är hur Malmö stad i juni arrangerade ett firande av den muslimska högtiden Id al-Adha, utan att involvera muslimska civilsamhällesaktörer i planeringen. Trots att detta är en av islams viktigaste högtider, överlämnades ansvaret till ABF Malmö, en sekulär aktör utan religiös förankring, i strid mot stadens principer om representation. I kommunikationen kring evenemanget nämndes varken islam eller muslimer – istället beskrevs firandet som ett allmänt uttryck för ”gemenskap och mångfald”. På så vis raderades högtidens religiösa innebörd.

Kritiken om strukturell exkludering från stadens muslimska civilsamhälle bemöttes med gaslighting och härskartekniker. Malmö stad svarade med nedlåtande fraser som ”Vi hör er” och ”Vi beklagar att ni känner så här”. 

Id-firandet i Malmö är en form av approprierande sekularisering, där islam förlorar sin kontext och där den muslimska närvaron blir dekorativ snarare än deltagande. 

Detta fenomen är ett symptom på ett bredare mönster, både nationellt och internationellt. Rätten att uttrycka sin tro öppet ifrågasätts, undergrävs och villkoras. Det är samma logik som exempelvis gör att svenska skolor systematiskt vägrar möjliggöra böneutrymmen för elever och skambelägger deras fasta under Ramadan. Det är samma logik som hindrar beslöjade kvinnor från arbetstillfällen och som misstänkliggör muslimska kroppar i debatter om säkerhet, radikalisering och lojalitet. Denna lista kan göras lång och beläggas med vetenskaplig forskning.

Ännu ett exempel på hur svensk inkludering villkoras av muslimsk självutplåning är Jämställdhetsmyndighetens beslut att utesluta slöjbärande flickor ur sin bildpolicy – med hänvisning till att slöjan strider mot svensk jämställdhet. Beslutet leder i praktiken till att muslimska flickor rensas bort från den offentliga bilden av Sverige. I total avsaknad av teologisk förankring eller förståelse för slöjans betydelse i islam, reduceras den till en symbol för kvinnlig underordning – definierad ovanifrån, av andra än flickorna själva, deras familjer, deras trossamfund och deras troslära. Det visar tydligt hur muslimsk identitet inte bara misstänkliggörs, utan också systematiskt osynliggörs. När flickor i slöja förbjuds under parollen om frigörelse blir det tydligt att muslimsk närvaro i offentligheten bara tolereras så länge den anpassas till en homogen majoritetsnorm. 

Göteborgs stad tog nyligen fram behandlingsmaterialet "Arga apor” i arbetet med barn och familjer i stadens mest mångkulturella områden. Materialet, där apor i "orten” illustrerar olika känslor, presenterades för svarta och muslimska barn – bland annat genom en bild av en flicka i hijab som apa, omgiven av människor. Materialet – som hade nominerats till stadens innovationspris – väckte kritik för rasistiska undertoner, och stoppades först efter protester.

När muslimers tro och synlighet systematiskt urvattnas, filtreras och villkoras i inkluderingens namn – som i Malmö stads sekulariserade Eid-firande och Jämställdhetsmyndighetens rensning av beslöjade flickor – skapas ett samhällsklimat där öppet rasistiska uttryck, som Göteborgs material "Arga apor” inte längre framstår som otänkbart. De mer subtila formerna av exkludering normaliserar ett majoritetsperspektiv där muslimsk identitet ses som avvikande, olämplig eller hotfull. 

Det som börjar i osynliggörande slutar i avhumanisering – och därmed förskjuts gränsen för vad som är socialt och institutionellt möjligt att utsätta muslimer för. I sin yttersta form banar denna avhumanisering väg för de mekanismer som möjliggör massakrer och folkmord – något vi just nu bevittnar i Gaza.