Debatt: Det här borde du se på med bestörtning, Dousa

Sveriges bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) reagerade starkt på en studentledd demonstration som ägde rum på Stockholms centralstation lördagen den 7 juni. Efter den stora nationella Palestinademonstrationen där cirka 45 000 människor deltog tog sig aktivister till centralstationen där de återigen reste ett encampment. Tält, banderoller och aktivister fyllde stationen. 

Stora mängder poliser tog sig snabbt till platsen och krävde aktionens avbrott. Ett flertal aktivister vägrade lyda polisens order, något som ledde till att 13 greps. Detta är ett tydligt exempel på civil olydnad, något som bör vara en del av varje hälsosam demokrati. Men inte enligt Dousa, som tog till plattformen X där han skrev: 

”Ser med bestörtning på bilderna från demonstrationen på centralen. Terrorromantik.”

Det är olyckligt att ministern behövt bli bestört av demonstrationen på centralstationen. Men vi kan inte undgå att undra hur Dousa inte blivit mer bestört över de pågående brutaliteterna Israel utför i Gaza. Ett folkmord, enligt den opolitiska människorättsorganisationen Amnesty. Dousa har aldrig uttryckt att han ser med bestörtning på den pågående handeln och avsaknaden av sanktioner mot Israel, eller på de samarbetsavtal svenska universitet har med ett flertal israeliska universitet som aktivt bidrar till folkmordet. 

Hans egen regering bidrar till brutaliteten genom att vägra hålla Israel ansvarigt för brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter. 

Inte heller har han uttryckt sig bestört över de tolv aktivister, däribland en svensk, som kidnappades av Israel på internationellt vatten. 

Dousas bestörtning är inte bara oproportionerlig, den är också fylld av hyckleri. Hans egen regering bidrar till brutaliteten genom att vägra hålla Israel ansvarigt för brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter. 

Trots sin bestörtning vill Dousa vara tydlig med att han inte har ett problem med protesterna i stort. Han skriver: 

“Man har full rätt att göra sin röst hörd – men terrorhyllningar vill vi inte ha i Sverige.” 

Men såväl Dousa som hans regering har i över 600 dagar ignorerat rösterna från otaliga demonstranter som fyllt Sveriges gator varje vecka och som kräver ett slut på Sveriges stöd till och samarbeten med Israel. Svenska folket börjar vakna och ser med bestörtning på de bilder som kommer ut från Gaza. Bilder som visar svältande människor, mördade barn och byggnader sänkta till marken. Bilder som skildrar tydliga brott mot civilbefolkningen och som bör få varje individ med ett samvete att känna bestörtning. 

Efter nästan två år av folkmord, som bemötts med ignorans av svenska politiker, krävs mer drastiska metoder för att folkets röster ska höras. En sådan metod är civil olydnad. 

Civil olydnad innebär en icke-våldsam vägran att följa lag och är en form av politisk protest. Det genomförs ofta för att uppmärksamma frågor som regeringen ignorerar eller sköter dåligt, såsom deras horribla klimatpolitik eller medskyldighet i folkmordet. Trots att metoden kan störa eller irritera åskådare, likt Dousa, verkar det vara det enda icke-våldsamma svaret på regeringens vägran att stå upp för palestiniers rätt till liv och självbestämmande. 

Om våra röster aldrig hörs kommer lagar att brytas. Detta är inte något vi önskar behöva se, särskilt inte då det i första hand drabbar de aktivister som tvingas ta smällarna, men det är en nödvändighet. Det är det enda rimliga svaret på den bestörtning de över 40 000 människor som fyllde Stockholms gator känner över den svenska regeringens totala vägran att hålla Israel ansvarigt för brott mot internationell rätt. 

Vi har sett med bestörtning på bilderna från Palestina och vägrar vara medskyldiga. Det är märkligt hur lätt det är för Benjamin Dousa att blunda för massmördande av barn, men samtidigt bli bestört av en icke-våldsam tältaktion på centralstationen.