Debatt: Sverige utvisar hazarerna till död och förtryck

Fridh Advokatbyrå har sedan sommaren 2021 påtalat att ­kvinnor, flickor och minoriteter riskerar sina liv vid en utvisning till talibanernas Afghanistan. Migrationsverket har numera ­beslutat att alla kvinnor och ­flickor från Afghanistan är ­flyktingar, eftersom deras mänskliga rättigheter kränks i så pass stor utsträckning av talibanerna. Vi ser dock på med oro att det i dagsläget inte görs nya ­bedömningar för den diskriminerade och historiskt sett förföljda minoriteten hazarer i Afghanistan.

När andra europeiska länder stoppar utvisningar, internationella institutioner och organisationer larmar och demonstranter världen över skanderar “Stop Hazara genocide” så fortsätter det svenska Migrationsverket och migrationsdomstolarna att slentrianmässigt utvisa hazarer till Afghanistan.

Innan 2021 var det många hazarer som fick utvisningsbeslut med motiveringen att situationen för den hazariska minoriteten har förbättrats sedan talibanernas fall. Även om gruppen rent historiskt hade varit förföljda och diskriminerade i landet så var talibanerna inte längre vid makten. Islamiska staten i Khorasanprovinsen (ISKP) som verkar i Afghanistan har länge haft en uttalad sekteristisk agenda och pekar ut hazarer och shiitiska minoriteter, sina primära mål, som heretiker. Innan 2021 bedömde Migrationsverket och migrationsdomstolarna att ISKP saknade kapacitet att utvecklas till en stark och inflytelserik rörelse i Afghanistan.

Vid talibanernas maktövertagande sommaren 2021 pekade därför mycket på att svenska myndigheter skulle göra nya riskbedömningar för hazarer utifrån hur den hazariska minoriteten riskerade att behandlas i talibanernas Afghanistan.

Talibanerna har även mycket riktigt efter maktövertagandet rivit upp den afghanska konstitution som Migrationsverket och migrationsdomstolarna påtalade medförde politiska och ekonomiska rättigheter för hazarerna. I stället har talibanerna nu gått ut med att domstolarna i landet ska tillämpa sharialagar fullt ut. Detta innebär införande av straff som offentlig avrättning, stening, piskning och amputation för bland annat uppviglingsbrott, äktenskapsbrott och stöld.

ISKP har dessutom ökat sin kapacitet i landet och är i dagsläget närvarande i alla afghanska provinser, och utför riktade attacker mot just shiitiska hazarer, vilket till exempel rapporteras av FN:s särskilda representant och chef för FN:s biståndsuppdrag i Afghanistan (UNAMA). Talibanerna har saknat förmåga och visat aktiv ovilja att stävja ISKP:s framtåg i Afghanistan. Istället har talibanerna i flera regioner istället aktivt deltagit i förföljelsen av hazarer.

Allt det som enligt tidigare praxis saknades för att bevilja hazarer skyddsstatus är nu en verklighet i Afghanistan. Migrationsverket har dock börjat använda nya formuleringar för att motivera sina avslag där den generella risken för hazarer inte i praktiken ges någon betydelse. Dessa blir absurda i sin utformning och tillämpning.

”Utifrån landinformationen kan det konstateras att hazarer är en utsatt grupp i Afghanistan och att risken för fortsatt våld mot gruppen och andra shiamuslimer i landet är stor.”

Migrationsverket erkänner den generella risken mot hazarer, men konstaterar vidare generellt att denna inte är tillräcklig och ställer sedan i varje enskilt ärende orimliga krav på individuella riskfaktorer.

”Det har inte framkommit något nytt i nuvarande prövning som gör sannolikt att det nu finns en personlig hotbild mot dig på grund av din etnicitet.”

Vår erfarenhet visar tydligt att den generella hotbilden mot hazarer saknar relevans, ens vid en sammantagen bedömning. Detta i en tid då övriga EU går i motsatt riktning. Tvärtom, bör det faktum att sökanden tillhör hazaraminoriteten som idag utsätts för omfattande diskriminering, förföljelse och riktade attacker, väga tungt. Utöver det bör talibanernas tidigare behandling av minoriteten innebära att hazarerna ska ha betydligt lättare att göra sannolikt sina individuella skyddsbehov vid en framåtsyftande bedömning. Vår uppfattning är ironiskt nog att det i stället för en bevislättnad, uppställs högre beviskrav än ”sannolikt” för att beviljas flyktingstatus för hazarer i Sverige.

Redan i november förra året slutade Frankrike utvisa hazarer till Afghanistan då den franska motsvarigheteten till Migrationsöverdomstolen kom fram till att alla hazarer riskerar skyddsgrundande behandling i och med talibanernas maktövertagande. I oktober i år beslutades i Belgien att ge flyktingstatus till hazarer på grund av en sammantagen bedömning, där man beaktade omfattande diskriminering mot hazarer i landet, talibanernas fientliga inställning till återvändande asylsökande från Europa och ISKP:s utökade kapacitet. I den belgiska processenhetens beslut hänvisas till UNAMA som i oktober sa att attackerna mot hazarer i Afghanistan måste utredas som människorättskränkningar och bad generalförsamlingen att tillsätta en kommitté för att undersöka och rapportera i denna fråga.

Den internationella brottmålsdomstolens (ICC) åklagare Karim Khan, som är ansvarig för utredningen om krigsbrott i Ukraina, ansvarar också för en utredning om krigsbrott i Afghanistan. Karim Khan har i sina motiv till utredningen angett misstankar att både talibanerna och ISKP begår brott mot romstadgan. Khan skriver, översatt:

”Särskilt oroande är de genomgripande rapporterna om allvarliga och systematiska berövande av mänskliga rättigheter för kvinnor och flickor och medlemmar av religiösa och etniska minoriteter som kan innebära förföljelse på kön, religiös, etnisk, kulturell eller politisk grund.”

Då åklagaren under två års tid med emfas drivit på för en brottmålsutredning, och direkt pekat ut talibanregimen samt ISKP som två av förövarna, leder det till att svenska myndigheter bör tillämpa en stark försiktighetsmarginal vid utvisningsbeslut till Afghanistan.

Sveriges bifallsandel ligger på cirka 60 procent när Tyskland, Nederländerna och Schweiz ger 96-99 procent bifall i sina afghanska ärenden enligt tredje kvartalets inrapporteringar till Eurostat. Vi anser att detta talar för att man i Sverige gör en felaktig bedömning av samma landinformation som leder till positiva beslut i andra EU länder.

Vi har fått nog av att Sverige är extrema i sina bedömningar i relation till andra EU länder. Vi kräver att det framöver görs sammantagna och framåtsyftande bedömningar för hazarer där den internationellt erkända generella risken för våld och förföljelse ges en betydande tyngd och som i många fall kommer leda till att dessa personer konstateras ha skyddsbehov även i Sverige.