Debatt: Sveriges ordförandeskap i Baltfish är din chans, Kullgren

För att backa bandet lite: Processen med att fastställa fiskekvoterna inleds i slutet av maj, då Internationella havsforskningsrådet (ICES) presenterar sina vetenskapliga rekommendationer. Utifrån dessa lägger sedan EU-kommissionen fram ett förslag till kvotnivåer. Och därefter följer under sommaren ett intensivt politiskt spel mellan medlemsländerna, innan frågan når ministrarnas bord i början av hösten och slutligen avgörs i oktober. 

Ett sådant angreppssätt är dömt att leda fel.

Problemet är bara att startskottet på förhandlingarna, presentationen av de vetenskapliga rekommendationerna från ICES, från början leder in beslutsfattarna på fel spår. Rekommendationerna från forskarna är nämligen tyvärr inte frikopplade från politik. De är vetenskapliga svar på en specifik fråga - en fråga som formulerats av politikerna själva. Och den frågan är i grunden felställd.

Idag ber vi forskarna att tala om för oss beslutsfattare hur mycket fisk som maximalt kan tas upp av respektive art utan att beståndet kollapsar – istället för att fråga hur mycket fisk som kan tas upp för att säkerställa att bestånden kan byggas upp till stabila och livskraftiga nivåer och att utvecklingen för havet i stort är hållbar. Det är ungefär som att fråga en expert hur lite man behöver äta för att nätt och jämnt överleva, istället för att fråga efter hur mycket kroppen behöver för att vara stark och må bra. Det säger sig självt: ett sådant angreppssätt är dömt att leda fel.

I slutet av maj presenterades de så kallade råden för fisket i Östersjön. Trots att fiskare längs hela kusten länge larmat om tomma nät beräknade ICES ändå att ett ökat uttag av strömming och skarpsill är möjligt. Samtidigt varnade man kring att rådet präglas av stor osäkerhet. Och den osäkerheten har vi sett länge. 

För två år sedan slog ICES fast att fisket av strömming borde stoppas helt – risken för beståndskollaps var så hög som 25 procent. Året efter svängde rådet plötsligt och föreslog att fisket kunde öka med över 54 tusen ton i Bottenhavet och centrala Östersjön. Och nu föreslås att man kan öka fisket ännu mer. Dessa omfattande svängningar borde få oss att ifrågasätta trovärdigheten i beslutsunderlaget, och vi vet dessutom att omfattande felrapporteringar om fångster av strömming och skarpsill gör forskarnas jobb närmast omöjligt. Det är tydligt att vi måste börja ställa en annan fråga.

Kullgren kan idag ta initiativ till att samla ministrarna.

Nu har Peter Kullgren, i egenskap av ordförande för Baltfish, möjlighet att leda om kommande fiskekvotsförhandlingar, så att råden man tar ställning till faktiskt har möjligheten att vända den katastrofala utvecklingen vi ser i Östersjön, inte minst när det gäller strömmingen. Det är i Baltfish som förhandlingarna i realiteten sker. Kullgren kan idag ta initiativ till att samla ministrarna i Baltfish kring behovet av en ny långsiktig och ansvarsfull forskningsfråga, där forskarna får i uppdrag att ge beslutsfattarna råd som leder till att Östersjön kan återhämta sig. 

För att vända utvecklingen räcker det inte att bry sig om frågan och förhandla några veckor i oktober när fiskekvoterna ska fastställas. Havspolitik måste bedrivas året om. Det krävs långsiktighet och mod att driva på för nya arbetssätt i EU-samarbetet. 

Peter Kullgren, det här kan vara din sista chans att göra avtryck för Östersjöns framtid. Hela Sveriges ögon är nu på dig när du tar över den viktiga ordförandeklubban i Baltfish.