Debatt. .

2018-09-17 02:00
 ”Vår koldioxidfria elproduktion är naturligtvis vår största tillgång. En stor del av denna elproduktion är vattenkraft, som har den unika egenskapen att den kan lagra energi (i vattenmagasinen).”, skriver debattören . Bild: Carl-Johan Utsi/TT
”Vår koldioxidfria elproduktion är naturligtvis vår största tillgång. En stor del av denna elproduktion är vattenkraft, som har den unika egenskapen att den kan lagra energi (i vattenmagasinen).”, skriver debattören .
Puffetikett
Dagens ETC

Sverige har unika möjligheter att minska klimatutsläppen

Avseende transportsektorn har vi stora möjligheter att vara föregångare, genom vår koldioxidfria el och inhemsk bilindustri.

Insikten om allvaret i klimatfrågan sprider sig i Sverige, om än inte särskilt snabbt. Årets högst onormala väder är en väckarklocka som sent omsider tycks påverka politiken även utanför Miljöpartiet. Samtidigt känner många en frustation över att vi gör för lite för att motverka den skenande temperaturökningen. Och man är även osäker på hur man bör prioritera. Så, vad kan vi göra i Sverige med våra speciella förutsättningar?


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


FN publicerade i november 2017 en rapport som uppföljning av Parisavtalet. (The Emissions Gap Report 2017, United Nations Environment Programme). I denna rapport redovisas potentialen för minskning av växthusgaser inom olika sektorer, minskningar som är absolut nödvändiga för att nå Parisavtalets mål om maximalt två graders temperaturhöjning.

Samtidigt är rapporten försiktigt positiv, det finns fortfarande goda möjligheter att nå Parisavtalets mål. Den största potentialen globalt finns inom energisektorn, där kolkraftverk dominerar elproduktionen i världen. Eftersom Sverige sedan mycket länge har koldioxidfri el, kan vi inte sänka koldioxidutsläppen från elproduktion, men vi kan använda vår utmärkta el för att minska andra koldioxidutsläpp. Nästa på listan är industrisektorn, där till exempel stålproduktion och cementproduktion har stora koldioxidutsläpp.

Här kan vi bidra. Och sedan finns även en stor potential inom transportsektorn, framför allt avseende lätta fordon. Slutligen diskuteras potentialen för negativa koldioxidutsläpp, det vill säga för metoder att ta bort koldioxid från atmosfären, jag återkommer till detta.

Vad har då Sverige för speciella förutsättningar att bidra? Vår koldioxidfria elproduktion är naturligtvis vår största tillgång. En stor del av denna elproduktion är vattenkraft, som har den unika egenskapen att den kan lagra energi (i vattenmagasinen). Detta betyder att vi skulle kunna öka vår koldioxidfria elproduktion avsevärt genom sol- och vindkraft, varvid vattenkraften används som backup då solen inte skiner eller vinden mojnat.

Vi borde således bygga ut sol- och vindkraft kraftigt, och använda elen för att ersätta fossil energi inom andra sektorer (eller utomlands). Denna process pågår i Sverige, men är långsam jämfört med andra länder (Sveriges elproduktion från vind och sol var 11 procent respektive 0.1 procent 2016, att jämföra med Tyskland 14 respektive 7 procent). Potentialen är mycket stor, som Johan Ehrenberg visar i sin bok Hoppet. Lennart Söder, KTH, har visat att vi kan ha minst 40 procent vind- och solel utan att riskera elsystemets stabilitet, och att det är troligt att vi kan ha 75 procent (Lennart Söder, På väg mot en elförsörjning baserad på enbart förnybar el i Sverige, KTH, 2014).

Inom industrisektorn har LKAB, SSAB och Vattenfall börjat utveckla en ny stålprocess där kol ersätts av fossilfri vätgas. Detta är ett utmärkt initiativ, där Sverige har unika förutsättningar att lyckas (även om en lekman kan tycka att man borde kunna sikta på ett tidigare datum än 2035). Sverige har även en unik möjlighet att producera hus av trä istället för betong, vilket skulle ge dubbel utdelning. Dels kan man minska den koldioxidintensiva cementindustrin och dels lagras atmosfäriskt kol i form av trä i byggnaderna under lång tid. Så, ETC bygg är på helt rätt väg.

Avseende transportsektorn har vi stora möjligheter att vara föregångare, genom vår koldioxidfria el och inhemsk bilindustri. En aggressiv satsning på elbilar passar oss utmärkt (här borde vi kunna ta efter Norge). Även de svenska initiativen till elmotorvägar, där den tunga trafiken kan drivas av el och ladda sina batterier för den lokala delen av transporten, är utmärkta.

För att komma tillbaka till möjligheten att ta bort koldioxid från atmosfären, så har Sverige även här stora möjligheter. En omfattande infrastruktur för biobränsledriven fjärrvärme skulle kunna utnyttjas för detta ändamål. FN-rapporten beskriver pyrolys som en mycket lovande teknik. Pyrolys innebär att biobränsle, till exempel från skog eller skogsavfall, förbränns under syreunderskott (som i en kolmila), varvid man dels får värme och dels producerar biokol (träkol). Biokolet används sedan som jordförbättringsmedel i jordbruket, varvid det lagras undan i jorden under lång tid, vilket även påpekas i Hoppet. Så en konvertering av våra fjärrvärmeverk från ren förbränning till pyrolys skulle kunna ge stora bidrag till reduktionen av koldioxid i atmosfären.

Sammanfattningsvis borde vi analysera Sveriges unika förutsättningar för minskning av klimatgaser, och satsa på sådana åtgärder som ger maximal effekt på klimatet.

Christer Svensson 
Professor emeritus, Linköpings universitet.