Debatt. .

2015-06-24 03:04

Svenska kommuner vantolkar lagen

Juridiken kring EU-migranterna i nöd är tydlig: svenska kommuner skall, bör och får hjälpa dem. Men kommunerna vill inte. Och den svenska regeringen gör inget för att få kommunerna att följa lagen, skriver Andreas Pettersson, forskare i socialrätt.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Svenska kommuner vill inte hjälpa EU-migranterna i nöd men istället för att erkänna att den politiska viljan saknas gömmer sig svenska kommuner, och dessvärre nu också vissa förvaltningsdomstolar, bakom alltmer bisarra vanföreställningar om EU-rätten.

För att sammanfatta rättsläget så använder kommunerna EU-medborgarskapet som ett vapen mot EU-migranterna. Personer i nöd som kommer från ett EU-land särbehandlas i svenska kommuner på ett sätt som ger dem en sämre rättsställning än tredjelandsmedborgare, och till och med sämre än så kallade papperslösa migranter. De förvägras till exempel bistånd, skolgång och en skälig levnadsnivå. Detta är inte bara en felaktig rättstillämpning; det strider mot själva grunden för EU-rätten.

EU-rättens grundbult är likabehandling. Det hanteras rättsligt genom att personer pekas ut som skyddade mot diskriminering i olika situationer. EU-migranterna i nöd inkluderas i stor utsträckning inte i detta skydd. Men sedan händer det bisarra: att dessa EU-medborgare i nöd inte är skyddade används av kommunerna som en ursäkt att behandla dem ännu sämre än någon annan jämförbar grupp. Det är däremot otillåten diskriminering enligt både svensk rätt och EU-rätt!

Svenska kommuner har bland annat vantolkat EU-domstolens förhandsavgörande som att det är fritt fram att behandla EU-medborgare i nöd på ett sämre sätt än sina egna bofasta invånare. I själva verket säger förhandsavgörandet bara att nationell lagstiftning är tillämplig. Nåväl, regeringsformen är svensk grundlag och den förbjuder uttryckligen diskriminering på etnisk grund, liksom EU:s rättighetsstadga förbjuder exakt den sortens diskriminering svenska kommuner nu utövar mot EU-migranterna.

Det finns inget rättsligt problem för Sveriges kommuner att hjälpa EU-migranter i nöd. Det finns däremot klar och tydlig lagtext i socialtjänstlagen och i skollagen som ger kommunerna fullständig kompetens och befogenhet att hjälpa enskilda personer, och som ger raka handlingsdirektiv från den nationella nivån till kommunerna.

Juridiken kring EU-migranterna i nöd är tydlig: svenska kommuner skall, bör och får hjälpa dem. Men kommunerna vill inte. Och den svenska regeringen gör inget för att få kommunerna att följa lagen. Det är också en del i problematiken bakom den alltmer rasistiskt färgade debatten om tiggeriet.

Var och en som vistas i en kommun och till exempel söker bistånd upp till skälig levnadsnivå har rätt att få sin sak prövad på samma villkor som alla andra. Det enda som är relevant är om vederbörande står till arbetsmarknadens förfogande och har ett behov som inte kan tillgodoses på annat sätt. Det innebär att rent diskriminerande påhitt som att EU-migranter i nöd kan exkluderas efter tre månader är just diskriminerande, och därtill fullkomligt grundlagsvidriga. På samma sätt har till exempel varje barn som vistas i en svensk kommun, och som saknar skolplikt, alltid full rätt till skolgång. Det följer i sista hand uttryckligen av skollagens 29 kap 2 § 5 p.

Det är dags för svenska kommunpolitiker att sluta låtsas och att börja följa lagen.

Andreas Pettersson 
Jurist och forskare i socialrätt vid Umeå universitet