Debatt: Sportens sponsorer måste höja blicken och ta sitt ansvar

Snart spelas finalen i herrarnas fotbolls-VM. Inför mästerskapet har Qatar kritiserats hårt, bland annat för hur landets gästarbetare behandlas. Redan när Qatar tilldelades VM för tolv år sedan var den svåra situationen för migrantarbetarna väl känd. Dessa arbetare anländer ofta svårt skuldsatta för att utnyttjas i ett hänsynslöst system. Migranter bygger och bemannar allt i Qatar – från arenorna där matcherna spelas och den nya tunnelbanan, till den helrenoverade flygplatsen och de hundra hotell som byggts för att husera alla supportrar. De återfinns i praktiskt taget alla sektorer och dessutom arbetar de med hushållssysslor i privata hem. Utan dem hade VM inte varit möjligt.

Hur finansierar då den internationella idrotten sina jätteprojekt? Varifrån kommer pengarna?

En betydande källa till intäkter är marknadsföring. Företag står på kö för att synas i samband med stora mästerskap. Genom att förknippas med idrotten och dess utövare hoppas företag förmedla en positiv bild av sitt varumärke och därigenom öka sina marknadsandelar – helt enkelt sälja mer av sina varor och tjänster. Fifa uppges ha dragit in 7,5 miljarder dollar sedan herrarnas VM i Ryssland 2018.

Men när ett företag ingår ett sponsringsavtal följer även ett ansvar. Sponsorer som använder ett evenemang som VM för att marknadsföra sig ska också agera för att säkerställa att mänskliga rättigheter inte påverkas som ett resultat av mästerskapet.

Svenska fotbollförbundet har också sponsorer – företag som betalar för att förknippas med landslaget, spelarna och mästerskapen. Genom dessa avtal får sponsorerna ett ansvar när rättigheter påverkas vid ett mästerskap eller under förberedelserna. Här räcker det inte med symbolhandlingar – en sponsor som tar sitt ansvar för mänskliga rättigheter på allvar måste agera tydligt när mästerskapet riskerar att påverka mänskliga rättigheter negativt.

Nyligen släppte Swedwatch rapporten ”Caught offside” som beskriver exakt vilket ansvar sponsorerna har, enligt FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter, och vad dessa sponsorer måste göra för att idrottsevenemangen de är kopplade till inte ska innebära att människor far illa.

Bland annat måste företagen göra en risk- och konsekvensanalys av mästerskapen de blir en del av genom sponsringen, för att kartlägga faktiskt och möjlig påverkan på mänskliga rättigheter. Sedan måste de agera på kartläggningen med konkreta insatser. Till exempel kan det handla om att trycka på för att arbetare ska ha schysta villkor.

Sponsorerna ska även säkerställa att människor som drabbats, både arbetare och andra, har tillgång till effektiva och transparenta mekanismer för att driva klagomål och vid behov även få gottgörelse för eventuella skador. Detta arbete ska utföras i tät konsultation med människorna vars rättigheter påverkas av mästerskapet och med trovärdiga civilsamhällesorganisationer som till exempel fackförbund.

Vi vet inte var alla framtida idrottsevenemang kommer att hållas. Men vi vet att allt fler röster höjs för att företag ska agera för mänskliga rättigheter. Det har visat sig i debatten kring VM i Qatar – men också i ett lagförslag på EU-nivå som ska tvinga företag att ta ansvar när mänskliga rättigheter påverkas som ett resultat av verksamheten.

I fallet Qatar har det ansvaret brustit – vilket fått tragiska konsekvenser. Nu när VM går mot sitt slut, uppmanar Swedwatch svenska sponsorer att blicka framåt och bidra till att det som hände i Qatar inte händer igen någon annanstans. Då lever dessa företag inte bara upp till FN:s riktlinjer utan blir även en förebild för företag i andra delar av världen.