Debatt: Pröva tanken om ett lönetak, istället för ett bidragstak

Man blir både kränkt och provocerad av regeringens förslag, och av deras okunskap. Som arbetslös och ensamstående var jag iväg nu för att provjobba. Jag har sökt omkring 2 000 jobb och endast fått komma på några få intervjuer. En enda rekryteringsomgång har jag fått en seriös plats i och där kom jag på andraplats. Jag har en masterutbildning och praktisk erfarenhet från andra typer av arbeten och min förhoppning under tiden som arbetslös har hela tiden varit att få tag i ett arbete. 

Efter lång tid som arbetslös har jag tömt a-kassans ersättning och nu får jag därför ekonomiskt bistånd från kommunen. Sammanlagt får jag 16 000 kronor i månaden som ska räcka till oss alla i olika typer av bidrag. Då heter det att jag lever på existensminimum. Jag existerar. Behöver jag nya skor exempelvis finns det inte utrymme till sådant och behöver barnen nya kläder får släkten hjälpa till. Det är tufft att leva i en sådan ekonomisk situation och det är inget jag önskar någon. Man får exempelvis inte rätten att få recepten från läkaren betalda, utan då gör istället kommunen sin egna bedömning, vilket kan resultera i att man inte har rätt till vård på lika villkor. 

Åter till provjobbet. När jag frågar om lönen visar den sig vara på 15 000 kronor innan skatt. Alltså mindre än vad jag lever på idag, för en heltidstjänst. Dessutom måste jag betala CSN igen, vilket är stoppat under den tid man har försörjningsstöd. Vårdräkningar och bussresor kommer jag få betala själv. Det betyder att jag kommer ha mer än 2 000 kronor mindre i månaden om jag får det jobbet. Det är inte rimligt.

Regeringens förslag är provocerande och jag ska berätta varför. Uffe sitter med en lön på 204 000 kronor i månaden. Alltså vår statsminister. Vi är nästan 600 000 arbetslösa i Sverige idag. Uppemot en miljon svenskar kan tjäna över 50 000 kronor i månaden. Dessa människor hör till gruppen övre medel- och överklass. Det är lite över 700 000 som lever på bidrag av olika former idag i Sverige. Av dessa kommer kanske maximalt 5 000 träffas av bidragstaket. Det kommer till allra största delen vara ensamstående föräldrar. 

Bidragstaket kommer också möjliggöra för kommunerna att tvinga människor att arbeta på en lägre inkomst än vad bidragen ger dem idag. Och den enda vinnaren är då kommunerna som får gratis arbetskraft. Detta är inte rimligt. Regeringen möjliggör för ett slavsamhälle, dold i byråkratins labyrinter. 

Jag undrar vad regeringen hade sagt om ett lönetak istället? Ett sådant hade träffat desto fler, de som träffas har också högre livskvalitet än de som träffas av ett bidragstak. Jag skulle vilja se en utredning om rimliga och vettiga omstruktureringar. Regeringens prioriteringar idag är både impulsiva och genomsyrade av okunskap.