Debatt: A-kassan kan ryka när kommunen inte fixar nattis

Idag står över en halv miljon människor utan arbete i Sverige. Arbetslösheten är bland de högsta i hela Europa och biter sig fast på en nivå som hotar både tillväxten och vår gemensamma välfärd. Men bakom siffrorna finns också individer, familjer. Människor som inget hellre vill än att få gå till ett jobb och kunna försörja sig själva och sina barn. Ibland är det dock annat som står i vägen för detta än just bristen på arbete, nämligen bristande barnomsorg och a-kasseregler som straffar den enskilde när samhället fallerar. Låt mig förklara.

I Sverige finns inget krav på att kommuner ska erbjuda barnomsorg på kvällar, nätter och helger, så kallad obekväm arbetstid. Skollagen (2010:800) 5 § säger endast att kommunen skall sträva efter det. 2016 var det riktade statsbidraget för omsorg på obekväm arbetstid 79 miljoner kronor, nu nio år senare ligger det kvar på samma nivå. Sannolikt är det en av anledningarna till att antalet kommuner som erbjuder detta har sjunkit över tid och är nu nere på drygt hälften av våra 290 kommuner. 

Detta gör det naturligtvis svårt för skiftarbetare på våra industrier, undersköterskor i hemtjänsten och butikspersonal för att bara nämna några exempel på människor vi är så beroende av för att få vårt samhälle att fungera. Extra tufft är det naturligtvis för alla de ensamstående föräldrar i vårt land som kanske inte har mor/farföräldrar, syskon eller grannar som kan ställa upp när nöden kräver det. Vilket för övrigt är orimligt att kräva av någon.

Fyra miljoner svenskar är medlemmar i a-kassan. För att få a-kassa måste du ofta kunna styrka att du har tillgång till barnomsorg, eller att din kommun garanterar dig barnomsorg när du får ett arbete. I blanketten ”Arbetslöshetskassorna SO 3 2015-11” anmodas den arbetssökande som ansöker om ersättning att bifoga intyg på följande: 

”Barntillsynen måste vara ordnad genom någon annan när du söker ersättning. Om du har barn under 10 år ska du uppge deras födelsedatum. Uppge namn och telefonnummer till den som svarar för barntillsynen, gäller både privat och kommunal barntillsyn. Vissa kommuner låter inte barnen behålla daghemsplatsen när någon av föräldrarna är arbetslös. Är du i den situationen ska du be din kommun utfärda ett intyg som garanterar ditt barn barnomsorg när du får ett arbete.”

Vad händer med den när den ensamstående sjuksköterskan, industriarbetaren eller väktaren tvingas tacka nej till ett jobb för att det inte finns barnomsorg när de behöver den? 

Denna formulering är naturligtvis oerhört problematisk på många sätt. Hur ska kommunen kunna garantera barnomsorg när endast hälften av dem tillhandahåller barnomsorg på obekväm arbetstid? Hur ska föräldrar kunna skriva jobbansökningar och gå på anställningsintervjuer när de inte kan har barnen i förskolan några timmar per dag? Och frågan kring ersättningen kvarstår. Vad händer med den när den ensamstående sjuksköterskan, industriarbetaren eller väktaren tvingas tacka nej till ett jobb för att det inte finns barnomsorg när de behöver den? 

A-kassorna jag pratat med kan faktiskt inte svara på den frågan på rak arm, men tydligt är att det mycket väl kan bli så att den sökande förlorar ersättning. Det närmaste de kommer ett svar att det är ”från fall till fall”. Men självklart borde frågan ha ett tydligt svar. Självklart borde man inte straffas för att samhället brister i barnomsorgen utan garanteras sin ersättning ändå. Självklart borde det riktade stödet till kommunerna för att tillhandahålla barnomsorg på obekväm arbetstid öka så att alla kommuner kan erbjuda detta. Självklart borde barnen kunna vara på förskolan när föräldern söker jobb. 

Istället ser vi hur den här regeringen satsar på att bygga ett nanny-samhälle och förlitar sig på överlåtande av föräldraledighet till utomstående och rut-avdrag för barnflickor för dem som redan hade råd. Det är faktiskt helt bisarrt.