Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Skogen måste räddas – från M, KD och SD

”Nu måste vi som värnar skogen, allemansrätten, den biologiska mångfalden, och inte minst de 330 000 enskilda skogsägarna runtom i landet ta ett gemensamt ansvar och kräva att skogsägarna som gör naturvårdsinsatser ska belönas med högre statliga anslag,” skriver debattörerna.
”Nu måste vi som värnar skogen, allemansrätten, den biologiska mångfalden, och inte minst de 330 000 enskilda skogsägarna runtom i landet ta ett gemensamt ansvar och kräva att skogsägarna som gör naturvårdsinsatser ska belönas med högre statliga anslag,” skriver debattörerna. Bild: Janerik Henriksson/TT, Henrik Montgomery/TT

Dagens ETC. I den budget som riksdagen ­röstade fram har M, KD och SD helt tagit bort de ökade budget­satsningar som skulle gå till skydd och skötsel av värdefull natur samt klimatanpassning av brukningsmetoder. Det får allvarliga konsekvenser för hela skogspolitiken och även för möjligheten att stärka äganderätten för skogsägarna, skriver Per Bolund och Maria Gardfjell.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Moderatledaren Ulf Kristersson sa i samband med statsministeromröstningen att den svenska skogen ska räddas – från MP! I verkligheten kommer hotet från det blåbruna blocket om vi vill ha levande och värdefulla skogar i framtiden. Man ska inte kasta sten i glashus.Miljöpartiet kan inte stilla­tigande se på när en blåbrun budget bidrar till att förvärra klimat­krisen, bara veckor efter att Sverige haft en ­ledande roll i det globala klimattopp­mötet COP26 i Glasgow. I en klimatkris behövs den gröna rösten mer än någonsin.  

Redan innan Magdalena Anders­son (S) valdes till statsminister hade Miljöpartiet skrivit sitt första utskottsinitiativ till riksdagens skatteutskott om att stoppa sänkningen av bensinskatten. 

Nu har Miljöpartiet också lagt fram ett förslag, en riksdagsmotion, för att stärka skogspolitiken och inte förstöra för vare sig stärkt ägande­rätt eller stärkt allemansrätt. Det behövs en balans i en grönare skogspolitik och därför behövs det nu en ändringsbudget för skogen. Skogen är inte en industri. Skogen är ett ekosystem som bidrar med ekosystemtjänster.  

I de redovisningar Sverige gjort till EU så visas att naturvårds­insatserna i skogen är otillräckliga. Skyddet för våtmarker är inte heller på en acceptabel nivå. Pengarna för skogsskydd är också en viktig del av Sveriges ansökan till EUs återhämtningsfond, nu riskerar ersättningen från EU att minska med många ­miljarder på grund av den under­måliga blåbruna budgeten.  Vi vill skydda den fjällnära skogen som är en av Europas sista stora sammanhängande vildmarksområden. 

Det är också därför den har kallats Sveriges Amazonas. Hur ska vi kunna övertyga andra länder att skydda värdefulla skogar om vi inte är beredda att göra det själva? Utöver den fjällnära skogen finns dessutom ett fortsatt stort behov av skydd av värdefull natur av andra naturtyper, men utan tillräckliga budgetresurser kommer inte Sverige att ha möjlighet att skydda natur i hela landet i enlighet med gällande lagstiftning och med EU:s art- och habitatdirektiv. Vi måste förbättra möjligheterna att stärka arbetet med biologisk mångfald och klimatanpassa skogsmarkerna, både genom skydd, naturvård och utveckling av skogsbruksmetoder. De återväxtproblem som finns i svenskt skogsbruk idag innebär visar att skogsbruket i Sverige inte är hållbart.   

Vikten av att “En ändringsbudget för skogen” accepteras i riksdagen går inte att nog understryka. I det ursprungliga budgetförslaget som den tidigare rödgröna regeringen lade till riksdagen, satsades 2,4 miljarder per år till bland annat skydd och skötsel av värdefull natur. Sveriges sammanhängande fjällskogar är helt unika och mycket värdefulla från ett globalt perspektiv.  Därför kunde vi efter månaders förhandlingar med Centerpartiet presentera förutsättningarna för ett långsiktigt skydd av fjällskogarna, genom ett arbetssätt där enskilda skogsägare kunde få en god ersättning om de ville, när de önskade. 

Centerpartiets kovändning i budgetomröstningen innebär att satsningen helt försvinner, eftersom M, KD och SD har plockat bort extrasatsningen i det budgetförslag som nu styr landet.  Men det är inte bara skyddet av skog som försvinner, utan också förslagen om en rådgivningskampanj för mer naturinriktade skogsbruksmetoder och förbättrade skattevillkor för skogsägarna, men också för centerns egen hjärtefråga ökad tillväxt i skogsbruket.  

Nuvarande statsbudget ger alltså inte ett öre till reformerna för skogsägarvänliga naturvårds­satsningar, klimatanpassning av skogsbruket, skydd av fjällskogarna och annan värdefull natur i hela landet. Det gör skogarna mer utsatta för bränder, stormar och allvarliga skadeangrepp från törskate­svamp och granbarkborre. Sveriges skogar riskerar att bli svagare och brunare i dubbel bemärkelse. En slopad ekonomisk satsning på skogen innebär också att Skogsstyrelsen kommer få prioritera bort mycket av sitt arbete. Det är de mindre familjeskogsbrukarna som kommer drabbas hårdast av att det inte blir några satsningar på rådgivning och att kostnader för inventering får tas ur egen ficka. Med andra ord försvagas äganderätten med den blåbruna budgeten, vilket betyder att M, KD och SD slår ned på både skogen och skogsägarna.  

Med nuvarande statsbudget blir det omöjligt att få ett mer hållbart och variationsrikt skogsbruk som ska bidra till klimatomställningen och till biologisk mångfald. Nu måste vi som värnar skogen, allemansrätten, den biologiska mångfalden, och inte minst de 330 000 enskilda skogsägarna runtom i landet ta ett gemensamt ansvar och kräva att skogsägarna som gör naturvårdsinsatser ska belönas med högre statliga anslag. 

Vi uppmanar Centerpartiet att gå tillbaka till vår gemensamma skogsproposition som vi förhandlade tillsammans med S. 

Tillsammans kan vi rädda den svenska skogen och främja ett hållbart skogsbruk så att M, SD och KD inte får styra Sverige mot total oreda. Låt den Svenska skogen bli ­grönare – inte mer och mer brun.

Per Bolund (MP) språkrör

Maria Gardfjell (MP) riksdagsledamot, landsbygdspolitisk talesperson, förste vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet