Debatt: Ren vanvård på LSS-boenden

Det handlar om en nationell satsning på såväl grund- som fortbildning av personal i LSS-verksamheter, krav på närvarande chefer och att personalen får regelbunden professionell handledning. Ytterst är det politiker på central och kommunal nivå, som är ansvariga för att detta sker.

LSS, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, ger rätt till stöd för barn, unga och vuxna som har omfattande funktionsnedsättningar. De ska enligt lagen garanteras goda levnadsvillkor. Uppdrag granskning med rubriken ”Bakom stängda dörrar”, som sändes den 31 oktober, visar på en verklighet som innebär en fullständig vantolkning av LSS. Programmet handlar om barn och unga vuxna med omfattande funktionsnedsättningar som utsatts för kränkningar, vanvård och våld. Detta blir konsekvensen när personal har allvarliga kunskapsbrister och är uppenbart olämpliga att arbeta med människor som har stora behov av stöd.

För att ha förutsättningar att göra ett gott arbete behöver personalen ha god kunskap om LSS och uppdraget att ge stöd och service till personer som omfattas av lagen. Personalen behöver ha såväl generell kunskap om olika funktionsnedsättningar som specifik kunskap om de aktuella personernas funktionsnedsättningar, och hur de yttrar sig. Det är även nödvändigt med god kunskap om Alternativ och Kompletterande Kommunikation, AKK, och kognitivt stöd. Bristande bemötande är en vanlig orsak till klagomål och anmälningar till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, vilket också framgick i Uppdrag granskning.

En viktig förebyggande åtgärd är att personal som arbetar med att ge stöd och service får regelbunden, professionell handledning och schemalagd tid för reflektion över det arbete man utför. Men det krävs även personlig mognad för att bli bra på att bemöta människor på ett värdigt sätt.

En viktig förklaring till missförhållanden är även att cheferna har ansvar för alltför många LSS-verksamheter, och därför nästan aldrig är på plats. Detta gör att personal, som ofta är helt outbildade för det ansvarsfulla och krävande arbete de har, lämnas vind för våg. Ofta är det också otillräckligt med personal utifrån behoven.

Sammantaget leder detta till stor omsättning på såväl chefer som personal i många verksamheter.  Ytterst handlar det om att besparingar i kommunala LSS-verksamheter gått så långt att säkerheten brister. Nu är det hög tid att politiker på nationell och kommunal nivå tar sitt ansvar och avsätter tillräckligt med resurser, så att människor med omfattande funktionsnedsättningar får det stöd de har laglig rätt till.

Ungdomarna i Uppdrag granskning, Cornelius, syskonen Soso och Fadi samt Måns, har alla omfattande intellektuell funktionsnedsättning och autism. Samtliga har insatser enligt LSS. Cornelius bor i en gruppbostad, Soso och Fadi i en bostad för barn och unga och Måns hade LSS-insatsen korttidsvistelse. Istället för en trygg, säker och utvecklande miljö utsattes de för kränkningar, vanvård och våld. Cornelius lämnades ensam i sin lägenhet 12 timmar i sträck. Att personalen inte reagerade på hans ångestskrik under natten kan bara beskrivas som ren vanvård. Soso och Fadi hade oförklarliga blåmärken på kroppen och säkerheten brast på boendet. Måns lämnades ensam i ett badkar på korttidsboendet, trots sin omfattande funktionsnedsättning, och drunknade.

Innehållet i Uppdrag granskning är djupt tragiskt och även om det runt om i landet finns många bra LSS-verksamheter och engagerad och kompetent personal, så ser vi allt för ofta liknande situationer, som de som lyfts i programmet.