Debatt. .

2015-07-08 03:00
Bild: Pavel Rahman / AP

Pressa Bangladesh att avskaffa barnäktenskap

Utan gemensamma krafttag kommer ännu en generation flickor i Bangladesh att giftas bort innan de är vuxna. Sverige kan göra mer för att hjälpa dem, skriver Lotte Leicht och uppmanar den svenska regeringen att sätta press på Bangladesh.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

”Se till att få henne bortgift innan huset sveps bort”, sa en granne till Khushis mamma. Khushi (som egentligen heter något annat) hade kort dessförinnan slutat skolan då hennes familj inte hade råd att betala vad den kostade. Föräldrarna arrangerade ett äktenskap, Khushi giftes bort när hon var 13 år och flyttade in hos sina svärföräldrar.

När Human Rights Watch i slutet av 2014 träffade och intervjuade Khushi var hon 16 år. Hon, hennes man och deras son på ett och ett halvt år bodde då hos hennes föräldrar sedan mannens föräldrars hus störtat ner i floden på grund av erosionen. Khushi vantrivdes i äktenskapet: ”Jag var väldigt ung så jag hade inget tålamod. Ibland ville jag inte låta min man komma i närheten av mig och vi brukade gräla. Och jag hade alla möjliga krämpor medan jag var gravid.”

För tillfället är hon mest rädd för att de ska mista sitt hem. De befarar att marken som Khushis föräldrar äger också kommer att ätas upp av erosionen om något år. ”Jag vet inte vart Gud tar oss”, säger Khushi.

I Bangladesh blir fler flickor under 15 års ålder bortgifta än i något annat land – 29 procent. När de är 18 och borde gå ut gymnasiet är 65 procent av landets flickor gifta.

Flickor i fattiga familjer får inte gå i skolan, det sociala trycket är hårt och följden är barnäktenskap. Föräldrarna har för det mesta inte råd med examensavgifter, skrivmaterial och andra utgifter redan i de lägsta klasserna där själva undervisningen är gratis, och flickorna anses färdiga för äktenskapet så fort de har lämnat skolan. Hemgiftstraditionerna uppmuntrar barnäktenskap genom att yngre brudar inte behöver ha med sig så stor hemgift. Samtidigt driver naturkatastrofer familjerna ännu djupare in i fattigdom vilket leder till att barnäktenskap arrangeras hastigt, som i Khushis fall. Många flickor utsätts för sexuella trakasserier där de bor och även kidnappningar förekommer. Föräldrarna får inget stöd av polisen och äktenskapet blir ett sätt att skydda flickorna.

Flera flickor i olika delar av landet använder exakt samma ord för att beskriva för Human Rights Watch hur barnäktenskapet har påverkat dem: ”Mitt liv är förstört.” Tragiskt nog stöder forskningen den uppfattningen. Flickor som gifts bort hoppar av skolan och många barn får bara några års undervisning. Flickorna löper allvarliga hälsorisker till följd av tidiga graviditeter som inte sällan leder till döden, och även deras barn far illa. Våld och övergrepp i hemmet är vanligt. Några av de mest hjärtslitande berättelser som dokumenteras i en ny rapport från Human Rights Watch om barnäktenskap i Bangladesh handlar om flickor som blivit utslängda av sina män men som bönfaller dem om att få komma tillbaka även efter den grövsta misshandel, helt enkelt för att de inte har någonstans att ta vägen.

Bangladeshs regering kan och bör göra mer för att sätta stopp för barnäktenskapen. Utöver att det är vad samvetet bjuder krävs det också av lagen, i enlighet med flera internationella konventioner som Bangladesh har undertecknat bland annat om barns rättigheter och om förbud mot diskriminering av kvinnor.

År 2014 lovade premiärminister Sheikh Hasina att äktenskap före 15 års ålder skulle vara förbjudet senast 2021 och antalet äktenskap mellan 15 och 18 års ålder vara reducerat med en tredjedel. Hon lovade också att förstärka den lag som redan gör barnäktenskap kriminellt och att ta fram en nationell handlingsplan för att inga äktenskap skulle ingås under 18 års ålder, ett mål som hon satte till 2041.

Även om regeringen uppnår dessa mål får föräldrar alltså fortsätta att gifta bort sina barn i ytterligare 26 år framåt. Presidentens ord tyder ändå på att regeringen ägnar frågan ett välkommet intresse.

Ett par månader senare tog emellertid Sheikh Hasinas regering ett förödande steg bakåt och föreslog i stället att äktenskapsåldern för flickor skulle sänkas från nuvarande 18 till 16 år.

Sverige ger Bangladesh ett ansenligt bistånd, år 2013 omkring 363 miljoner kronor. Med denna generositet är Sverige en av de tio största biståndsgivarna.

De båda områden som Sverige främst finansierar är hälsovård och utbildning, och i arbetet ingår specifika initiativ för att ge tonårsflickor alla möjligheter att gå kvar i skolan och låta flickor och kvinnor själva bestämma om och när de vill ha barn.

Men Sverige kan göra ännu mer. Den svenska regeringen har möjlighet att bidra till att Bangladesh förverkligar sin utfästelse att höja äktenskapsåldern. Sverige bör upprätthålla och utvidga sina insatser för att hjälpa tonårsflickorna och sätta som ett viktigt mål för sitt bistånd att förhindra barnäktenskap.

Än viktigare är att statsminister Stefan Löfven och hans regering utnyttjar det starka bandet mellan de båda länderna till att politiskt sätta press på Bangladesh att göra mer för att avskaffa barnäktenskap.

Det innebär inte hot om att Sverige ska upphöra med vissa projekt eller sitt bistånd, utan snarare att barnäktenskap får hög prioritet i bilaterala överläggningar – lika hög som handel eller försvar – och att frågan genomgående tas upp på högsta nivå.

Utan gemensamma krafttag kommer ännu en generation flickor i Bangladesh att giftas bort innan de är vuxna. Sverige kan skärpa tonen för att hjälpa dem.

Lotte Leicht 
Har hand om kontakterna med EU rörande MR-frågor på Human Rights Watch. (Översättning: Margareta Eklöf)