Debatt: Människor som är självmordsbenägna bör söka politisk asyl i Norge

Sedan 1 januari 2020 är Nationella Hjälplinjen nedlagd. Den drevs från 2011 av Inera AB som är ett bolag ägt av Sveriges kommuner och Regioner, SKR.

Den historiska bakgrunden till Nationella Hjälplinjen är följande: I maj 2001, på initiativ av Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, grundades föreningen Nationella Hjälplinjen, vars mål var att starta en telefonjourverksamhet för människor i akut psykisk kris. En inspiration till initiativet var Hjelpetelefonen, en norsk telefonjour som sedan 1992 drivs av RSMH:s norska systerorganisation Mental Helse.

I föreningen Nationella hjälplinjen ingick, förutom RSMH, fyra andra föreningar med anknytning till mental hälsa: Svenska OCD-förbundet Ananke, Riksförbundet för Suicidprevention och Efterlevandes Stöd, Svenska Ångestsyndromsällskapet och Riksförbundet Balans.

Jag var projektledare på RSMH 1998 och hade lyckats få medel från Allmänna Arvsfonden för ett treårigt projekt som hade till uppgift att utreda en Hjälptelefon i Sverige efter samma modell som Mental Helse i Norge.

Vi uppvaktade dåvarande socialminister Lars Engquist och hans statssekreterare Mikael Sjöberg och lyckades utverka ett statsbidrag för föreningen den Nationella Hjälplinjen under några år.

År 2011 övertogs ansvaret för den Nationella Hjälplinjen av Inera AB. Hjälplinjen har varje år haft cirka 30 000–40 000 uppringningar från människor i psykisk nöd, flera av dem självmordsbenägna. Man har besvarat cirka 17 000 av samtliga samtal som ringts in till Hjälplinjen.

Utan något egentligt skäl har Inera AB utan förvarning beslutat att lägga ner Hjälplinjen från och med den 1 januari 2020. Man hänvisar nu till att uppgiften ska tas över av landets 20 olika regioner. Ingen av de 20 regionerna i landet kommer att driva någon egen regional jourtelefon. Det innebär att människor i psykisk nöd och som är självmordsbenägna lämnas åt sitt öde och i värsta fall riskerar att ta sitt liv. Detta i en tid när den psykiska ohälsan ökar och cirka 1200 personer tar sitt liv årligen. Den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ökar stadigt med självskadebeteende och självmordsförsök. Att då stänga möjligheten att ha någon att prata med genom att Nationella Hjälplinjen läggs ned är förödande.

Vårt grannland Norge med sina dryga 5,3 miljoner invånare har haft sin Hjelpetelefon igång sedan 1992. I Sverige med drygt 10 miljoner invånare startade Hjälplinjen 2002. Norge har 2019 haft 46 heltidsanställda som besvarat 54 000 samtal från hjälpsökande.

Efter före detta prinsgemålen Ari Behns självmord har Norges självmordsförebyggande hjälptelefoner blivit nedringda. Detta har lett till att den norska regeringen ökat på stödet till Mental Helses hjelptelefon och Kirkens SOS med 10 miljoner extra vilket innebär att Mental Helses Hjelpetelefon får 24,8 miljoner kronor och Kirkens SOS får 25 miljoner kronor.

Min fråga till socialminister Lena Hallengren i den svenska regeringen blir därför: Ska vi som behöver ha någon att prata med när demonerna slår till behöva ringa till Norge eller begära politisk asyl i Norge?

När tar du ditt ansvar för den psykiska ohälsan och för att få ned självmordstalen bland befolkningen på samma sätt som i Norge?