Debatt: Gigekonomi kan bli frälsning i stället för en förbannelse

Intresset för gigekonomin inom såväl massmedierna som forskningen har ökat kraftigt på senare år och beskrivs ofta som ett nytt fenomen. Men sanningen är att trots att ordet är nytt har gigarbete alltid förekommit. Innan apparna Foodora och Uber slog igenom låg fokus på bemanningsarbeten, där företag likt de tidigare nämnda anställde personer för kortare uppdrag. Historiskt har detta ständigt förekommit. Men om det inte är någon nyhet, varför är det då så omdiskuterat?

Troligtvis för att det med apparnas hjälp nu har exploderat – mellanhanden har nu ersatts med en app vilket har möjliggjort en direktlänk mellan arbetsköpare och arbetssäljare. Kritiken mot gigekomomin har vuxit sig enorm då uppgifter har framkommit om olika typer av missförhållanden för arbetarna. Denna kritik är högst befogad men i stället för att kritisera gigekomomin som fenomen så bör man kritisera att samhället idag bara är anpassat för dem med fasta anställningar medan resterande lämnas utanför.

För en sak många verkar glömma när man pratar om rätten till en fast anställning är att många idag faktiskt inte vill ha den, utan i stället värderar sin frihet att själv kunna styra över sin tid. Om samhället hade fungerat annorlunda så skulle gigekonomin kunna vara en möjlighet i stället för som det är idag: ett utanförskap. Idag bygger hela samhället på att man ska ha en fast anställning, utan den utesluts man från välfärden och går miste om många förmåner och får lägre pension, utesluts från bostadsmarknaden, extremt låg lön – man är dessutom inte försäkrad genom arbetet och saknar ofta kollektivavtal. Detta är realiteten idag, men gigekonomin är här för att stanna och eftersom det inte går att bromsa utvecklingen är det hög tid att samhället ställer om för att finnas där för alla, oavsett anställningsform. Här är mina förslag för hur gigekonomin kan bli en tillgång i stället för en förbannelse:

1. Vid utlåning av pengar bör bankerna i stället för anställningsform titta på hur inkomsten har sett ut historiskt. För att illustrera detta kan vi ta två exempel på människor som vill låna pengar.

Den ena är en sjuksköterska som hoppar runt på olika korta uppdrag och mellan uppdragen ger sig ut på resor och skriver på sin nästa bok, hon älskar sitt liv. Eftersom hon har ett jobb där efterfrågan är hög och troligtvis kommer att förbli hög, eftersom robotar skulle ha svårt att klara av detta yrke, behöver hon inte oroa sig för sin inkomst utan kan jobba när hon vill. Historiskt sett har inkomsten varit stabil eftersom hon inte har några problem att få jobb.

Det andra exemplet är en fotograf som har en fast anställning på en mindre tidning. Arbetsmarknaden för fotografer är inte särskilt bra och med en tidningsdöd som breder ut sig är det inte säkert att arbetsplatsen ens kommer att finns kvar om ett år. 3 månader efter att fotografen har ansökt om lånet så får denna reda på att arbetsplatsen inte längre har råd att ha kvar denne och blir således av med jobbet. Chanserna att hitta ett nytt jobb är små eftersom konkurrensen är hård.

En av dessa blir beviljad lånet och den andra inte. Rättvist? Absolut inte. I det här fallet blir sjuksköterskan diskriminerad för att hon valt att leva på ett sätt som avviker från normen och inte för att hon inte skulle klara av amorteringarna.

2. Skrota idén om att antalet arbetade timmar under hela arbetslivet ska ligga till grund för pensionen. Det missgynnar bland andra kvinnor, människor med en lång utbildning, kulturarbetare, sjukskrivna. Det skapar även en stress över att man måste hinna med ett heltidsjobb utöver allt annat i livet och leder till utbrändhet och förslitningsskador. Alla över en viss ålder ska ha rätt till en bra pension eftersom alla på sitt sätt har bidragit till samhället – och det kan mycket väl ha varit på andra sätt än lönearbete, som att engagera sig ideellt.   

3. Inför någon form av medborgar-

lön. Om man har en garanterad inkomst varje månad förflyttas makten från arbetsköparna till arbetssäljarna. Eftersom jobbet då bara är en extrainkomst så behöver inte arbetare sälja sina tjänster till vilket pris som helst utan kan välja att avböja alltför dåliga bud.

4. Överge tanken att alla ska jobba heltid för att samhället ska gå runt. Det finns många samhällstjänster som inte utgörs av avlönat arbete men som får samhället att går runt, som att ställa upp som fotbollstränare eller jobba ideellt på äldreboenden. Sedan finns det många förvärvsarbeten som inte bidrar till att få samhället att gå runt, som att arbeta med reklam för cigaretter, alkohol och socker eller att programmera internet-

kasinon. Trots att dessa jobb snarare är skadliga för samhället, är det ändå de som kommer att få del av samhällets fördelar i stället för den pappa som valt att förvärvsarbeta mindre och engagera sig i förortens fotbollslag för att hålla ungdomarna borta från gatan. I det senare exemplet görs extremt mycket nytta för samhället men denna person kommer samhället att straffa då han (enligt staten) borde ha offrat sitt ideella arbete för förvärvsarbete och på så sätt få högre pension och andra förmåner.

5. Hur ska då detta gå runt ekonomiskt? Jo, genom att beskatta andra saker än arbete. Skälet till att staten vill att vi ska leva för att arbeta är att detta är den absolut störta inkomsten. Men det behöver inte vara så, det finns gott om andra saker att beskatta. Om ett företag anställer en människa för att utföra arbeten så ska detta arbete beskattas men inte om en robot gör samma jobb, varför inte?