Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Frivillighet löser inte miljöproblemen – nya lagar krävs

Dr. Margaretha Svenning och Rolf Englesson
Dr. Margaretha Svenning och Rolf Englesson

ETC nyhetsmagasin.

Krafttag krävs i miljöfrågan, men när det gäller styrmedel av mer tvingande karaktär verkar politiken ha resignerat.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.

Vi har noterat att det har kommit upp flera artiklar om klimatproblemet och hur sent ute vi som mänsklighet egentligen är innan det ”tippar över ända”. Det är mycket glädjande om denna heta sommar kan bli en ordentlig väckarklocka för politiken att börja handla på riktigt i denna så viktiga fråga.

Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

Det råder politisk passivitet när det kommer till frågan om vilket inflytande staten ska ha över miljötillståndet. De 16 miljökvalitetsmål som beslutats av riksdagen är goda ambitioner och vägvisare för företag och myndigheter och vi förminskar varken ambitionen eller det arbete vi ser utföras på detta tema. När det gäller styrmedel av mer tvingande karaktär verkar politiken ha resignerat.

Vi vill här belysa ett av politikens så viktiga, men bortglömda verktyg, miljölagstiftningen. Den är en av politikens viktigaste verktyg i miljöarbetet. Även tvingande styrmedel måste utvecklas. Kanske är det dags att ta tag i detta verktyg. Det är inget fel på det nuvarande sättet med bidrag och information, men man bör lyfta fram lagstiftningen och dess tillämpning i den allmänna debatten.

När det gäller just tillämpningen så finns det nämligen flera allvarliga brister, vi tar nedan upp de två viktigaste: Miljötillsynen är den svaga länken i kedjan!

Miljötillsyn innebär att staten och kommunen ska hålla koll på att företag och enskilda följer miljölagstiftningen och sina tillstånd och att de söker de tillstånd som behövs.

1. Tillsynen är uppsplittrad

Tillsynen är uppdelad på cirka 300 (!) myndigheter. Dels är det kommuner 290 (en del är med i förbund där man tillsammans sköter tillsynen i flera kommuner), dels är det Länsstyrelserna som är 21 stycken. Till detta kommer sedan cirka fem stycken centrala myndigheter.

Samma tillsynsobjekt kan dessutom få tillsyn från flera olika tillsynsmyndigheter vilket är en nackdel för både miljöarbetet och den som ska bli föremål för tillsyn.

Uppsplittringen leder givetvis till flera problem. Det största problemet är troligen kompetensbrist. De små kommunerna ska egentligen hålla sig med samma kompetens som de stora då man ju har tillsyn över samma områden i lagstiftningen. Sveriges minsta kommun Bjurholm med cirka 2 500 invånare ska således hålla sig med samma kompetens som Stockholm med knappt 1 000 000 invånare (nästan 400 gånger större). Det säger givetvis sig själv att detta är orimligt.

Ytterligare ett problem är att tillämpningen av lagstiftningen ser olika ut i olika delar av landet. Det är givetvis ett stort problem att beslut ser olika ut i olika delar av landet och att till exempel ett företag med verksamheter i olika delar av landet riskerar att behandlas på olika sätt av olika tillsynsmyndigheter.

2. Dubbla lojaliteter

Såväl Länsstyrelserna som kommunerna har tydliga uppdrag som ofta krockar med miljötillsynen. Länsstyrelserna ska utifrån sina statliga regleringsbrev skapa goda förutsättningar för näringslivet. Kommunerna ska se till sina invånare och göra kommunen attraktiv för näringslivet. Bägge uppdragen står i stark kontrast till tillsynens kontrollfunktion. Detta tar udden av miljölagstiftningen.

Rimligen är detta ett arbetsmiljö-problem för den högsta ledningen på Länsstyrelse och kommun. För hur ska en landshövding eller en kommundirektör agera när någon till exempel vill lägga en potentiellt miljöfarlig industri i kommunen? Ska då vederbörande väga in miljöhänsyn eller inte. Det kan i ett förhandlingsläge med företaget bli svårt att ställa olika former av miljökrav. Det handlar ju om arbetstillfällen… Det vore bättre för alla parter om en fristående myndighet kunde ställa de kraven, och göra det lika i hela landet.

Exempel är inte svåra att finna och borde oroa. Vid en snabb titt på nyhetsflödet, till exempel i en artikel (8 augusti 2018, SVT) om fiskdöd i Visman i Värmland. Hur kommer det sig att tillsynsmyndigheten helt lyser med sin frånvaro i detta? För ointressanta för media? Eller har kanske ingen åsikt? Vid trafikolycka så intervjuas i regel polisen om händelseförloppet, varför intervjuas då inte tillsynsmyndigheten i ett sådant här fall?

Så med detta vill vi skicka en tydlig signal till nästa regering: Gör inte om den nuvarande regeringens misstag att inte göra någonting för att förbättra förutsättningarna för miljötillsynen i grunden. Se till att lagstiftaren vässar klorna och genomför regeländringar mot effektivare miljölagstiftning och på så sätt skapar ett viktigt vapen i kampen för vår miljö!

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

00:00 / 00:00