Debatt. .

2015-07-15 03:00

Förorterna är inte bara Vänsterpartiets ansvar

Efter vänsterpartisten Amineh Kakabavehs debattartikel i Expressen om kvinnoförtrycket i förorten har många uttryckt kritik mot Vänsterpartiet för att inte stå upp bakom partikamraten i debatten. Men det är lika orimligt att anklaga V för svek mot förorten som Fi för svek mot våldsutsatta, skriver dagens debattörer.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

En svekdebatt om ”de andra” har blossat upp igen. Det nya är att inte bara feminister i allmänhet och Feministiskt initiativ i synnerhet avkrävs ansvar, utan att särskilt Vänsterpartiet nu hamnat i skottlinjen. Det är lika orimligt att anklaga V för svek mot förorten som Fi för svek mot våldsutsatta. Frågorna hänger ihop. Partierna har delvis olika utgångspunkter, men är båda del av en bredare rörelse för ett mer jämlikt samhälle. Förorterna skulle gynnas av att vi samarbetade mer än vad vi hittills har gjort.

Frågan är vad den tidigare och nuvarande regeringen vill göra för att motverka religiös extremism, kvinnoförtryck och homofobi? Vi tror att ett stärkande av demokratin på alla nivåer är avgörande, inte minst genom ungas inflytande. De nedskärningar som särskilt drabbat redan utsatta områden stärker religiös fundamentalism och nationalism. Att rusta socialpolitiskt och ge inte minst kvinnor möjlighet till ekonomisk självständighet är viktigt. Men problemen har inte enbart ekonomisk-materiell grund, utan handlar även om normer och värderingar. Könsförtryck, rasism, homofobi med mera försvinner inte automatiskt med mindre klassklyftor.

Varför vill inte de som har den högsta politiska makten ha ett totalförbud mot barnäktenskap och sluta erkänna de äktenskap som minderåriga ingår utomlands under sommarlovet, en statlig och helt sekulär skola, göra skydd från våld till en självklar och finansierad del av välfärden, ge ökade resurser till förebyggande arbete hos alla relevanta professionella, höja ambitionerna mot könsstympning, stärka elevhälsan och skolans demokratiska uppdrag, samt avskaffa tvåårsregeln som håller våldsutsatta kvinnor kvar i misshandelsförhållanden? Det är den politik som vi skulle genomföra om vi hade haft mandat idag.

Varför är utlandsfödda kvinnor mindre skyddsvärda än svenskfödda, enligt svensk lag? De är överrepresenterade i våldstatistiken. Såväl svenskfödda som utlandsfödda män utsätter dem för mer våld. Inte så få män har satt i system att utnyttja kvinnor som är ekonomiskt beroende, inte alltid vet sina rättigheter eller kan språket, utsätts för rasism i mötet med myndigheter och riskerar utvisning om de lämnar förövaren. Förtrycket kan motverkas med en mer ambitiös och generös politik för allas lika rätt.

Exempel från hela världen visar att våldsförebyggande arbete kan göra skillnad, inte bara mot våld, utan att det även minskar mobbing och höjer pojkars skolresultat. Vi tror mer på den sortens insatser än på exempelvis slöjförbud. Många av de modigaste feministerna bär slöja. Svaret ligger inte i ökad kontroll av kvinnors klädsel och kroppar, utan i ökad kunskap och implementering av rättigheter.

Vi välkomnar att fler röster nu hörs och att debatten om förorten nyanseras och inriktas på medborgarinflytande och jämlikhet i alla dimensioner, snarare än på repression och missriktade anklagelser.

Låt oss ta gemensamt ansvar för utmaningarna i svenska förorter!

Linnéa Bruno, Mehrtab Motavvas 
Feministiskt initiativ