Debatt: EU:s nya upphovsrättsregler låser oss i nätjättarnas grepp

Vi vill öka incitamenten för företagen att sluta avtal med upphovsrättshavare och deras organisationer.  

Det omdiskuterade upphovsrättsdirektivet som EU-parlamentet röstade om i förra veckan skickades i somras tillbaka till det ansvariga utskottet för omarbetning. En majoritet av alla ledamöter (varav alla svenska EU-parlamentariker) ansåg då att förslaget medförde alldeles för stora begränsningar för vanliga internetanvändare. När förslaget återkom hade den ansvariga rapportören, högermannen Voss, endast föreslagit några ytliga förändringar. Sammanlagt lades över två hundra ändringsförslag från fem olika partigrupper. Det är i sig ett tydligt tecken på att rapportören inte förhandlat och att förslaget fortfarande inte var tillräckligt bra.

Jag ville se en text som garanterar ett internet som en mötesplats, som värnar integriteten och samtidigt ersätter upphovsrättshavarna. Tyvärr föll alla de förslag som skulle skapat en mer balanserad text och därför röstade jag emot Europaparlamentets slutliga förslag.

Det förslag som gick igenom parlamentet äventyrar den personliga integriteten och kommer inte att lösa de problem det påstås lösas. Det kommer däremot gynna de stora nätjättarna och de större publicisterna. Det är många som har varit djupt kritiska till artikel 11 och 13 ända sedan Kommissionens förslag lades 2016, inklusive Wikimedia, liksom en mängd oberoende upphovsrättsexperter och akademiker.

Förslagets två mest kontroversiella artiklar, 11 och 13, riskerar fortfarande att medföra stora problem om de införs. Artikel 11, som har kallats "länkavgift", undantar nu uttryckligen ickekommersiella aktörer. Det är bra. Artikeln innebär att en ny slags rätt införs, en närliggande rätt, som gör att publicister får rätt att teckna licensavtal för det som läggs upp på deras hemsidor. Detta trots att de redan idag kan få denna rätt genom att skriva in det i sina avtal med de som har upphovsrätten. Artikel 11 har också testats och misslyckats i såväl Tyskland som Spanien. Det påstådda skydd som ska täcka hyperlänkar innebär att hyperlänkar bestående av bara ett ord undantas. Det säger sig själv att det blir väldigt svårt att beskriva vad som finns på en hemsida med ett enda ord och det är alltså inte alls säkert att hyperlänkar är skyddade.

Artikel 13, det så kallade "uppladdningsfiltret", inför ett ansvar för vissa hemsidor att se till att inget upphovsrättsskyddat material finns på dem. Det kanske låter rimligt, men leder så som det utformats till att företag tvingas vidta allt för omfattande och integritetsinskränkande åtgärder. Att uppladdningsfilter inte längre nämns i förslaget är bra men innebär på inget sätt ett hinder mot dem eftersom det idag inte finns något annat sätt att göra kontrollen på. De som lobbat för förslagen hävdar att uppladdningsfilter är oproblematiska, men det kan motbevisas ganska lätt då de redan används och fungerar dåligt.

Utvecklandet och försäljningen av uppladdningsfiltren är en kraftigt växande marknad. Att installera och bygga ut tekniken som idag är tänkt att se till att upphovsrättskyddat material skyddas, men som i framtiden skulle kunna användas för att censurera internet, är riskabelt. Google och Youtube kommer säkert att kunna utveckla de filter som krävs, medan mindre aktörer kommer att stå inför en omöjlig situation. Vi låser alltså fast oss i de existerande kommersiella nätjättarnas grepp.

Ytterligare ett problem med EU-parlamentets förslag är artikel 12a. Den innebär att organisatörer av sportevenemang ska få en liknande rätt som slås fast i artikel 11. Det kan leda till att det blir förbjudet att själv ta bilder eller filmklipp från sportevenemang. Undantaget för privatpersoner som finns i artikel 11 finns inte med i artikel 12a.

Det här är några av skälen till att jag röstade emot förslaget i slutomröstningen. Internet är en fantastisk plattform som måste fungera både för vanliga användare, upphovsrättsinnehavare och för dem som vill skapa alternativ, oberoende teknik och samtal. Vi som står upp för ett balanserat internet, där storföretagen tvingas bidra mycket mer på riktigt utan att det går ut över internetanvändarna, får fortsätta kämpa och mobilisera när förslaget nu ska förhandlas med EU:s medlemsländer. Tyvärr är risken stor att förslaget inte kommer att förbättras nämnvärt. EU-parlamentet var den aktör som hade kunnat göra skillnad. Jag är besviken att vi inte tog den chansen.

Malin Björk (V), EU-parlamentariker