Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Engelska skolans klädkod handlar inte om ”moralism”

Bild: Malin Hoelstad/SvD/TT, Lars Pehrson/SvD/TT

Dagens ETC.

Genom snart 30 år med Engelska skolan har jag envetet hävdat behovet av en klädkod, skriver Barbara Bergström – och förklarar varför: Skolan ska vara en seriös arbetsplats, eleverna ska förberedas för vuxenlivet.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

En grundregel för meningsfull debatt är att behandla även de starkaste argumenten hos en motståndare. Åsa Plesner bryter helt med denna regel när hon i Dagens ETC (18/1) påstår att klädkoderna inom Internationella Engelska skolan skulle visa att vi/jag ”delar tankevärld med religiös fundamentalism” och har en samsyn med ”muslimska fundamentalistföräldrar”. 

Påståendet är totalt ogrundat och helt irrelevant i sammanhanget. Internationella Engelska skolan är en markerat sekulär skola. Genom alla år har ingen visat större motstånd mot krav på bönemattor i skolan, nikab på flickor etcetera än vi. Hur denna kamp tagit sig konkret uttryck, även i förhållande till Skolverket som böjt sig för fundamentalisterna, beskriver vi utförligt i boken ”Tough Love” (Ekerlids förlag) sidorna 180-183.

Genom snart 30 år med Engelska skolan har jag envetet hävdat behovet av en klädkod, både för de vuxna och för eleverna i skolan. Det har inget att göra med ”moralism”. Huvudskälen är två andra:

Skolan måste ses som en seriös arbetsplats. Man ska känna när man kommer in i en skola att viktigt arbete ska bedrivas. Detta fordrar ett samlat signalsystem: Rektorn hälsar personligen varje elev välkommen vid entrén på morgonen. Byggnaden hålls ren och fin, fri från skräp och klotter. Toaletterna är välstädade. Lektionerna startar punktligt. Man samtalar, inte skriker. Man går, inte springer, genom korridorer. Etcetera. I detta signalsystem för IES ingår också, genom 30 år, en klädkod. Vuxna, med rektor i spetsen, är välklädda och uppträder just som vuxna. I ordningsreglerna för eleverna sägs det: ”Vi klär oss på ett sätt som passar för en arbetsplats.” Ordningsreglerna förankras med elevråden och är tydligt deklarerade för föräldrarna.

I skolans uppgift ligger att förbereda de unga för vuxenlivet. Det är en del av den fostran som skolan bör stå för, tillsammans med föräldrarna. Man går inte till en anställningsintervju i pyjamas eller bikini, inte heller med symboler för våld och rasism. Man klär sig vårdat och förstår vilka normer som gäller för artighet, uppträdande, punktlighet och stil. Att skolan tränar vad som gäller på en arbetsplats är till ofantlig nytta för eleverna inför vad som väntar senare.

Vi har genom alla år haft närmast totalt stöd från föräldrar för våra riktlinjer och vår grundsyn. De känner som regel också en lättnad i att skolan hjälper dem att motverka den konkurrens om klädstilar som så lätt blir till en plåga för tonåringar.

Normer och rutiner för en arbetsplats bidrar till trygghet och fokus i skolan. De blir till en naturlig vana, ”så gör vi här”, som gör att hjärnan kan ägnas viktigare saker, som att lära och samtala.

Jag är förvisso medveten om att det finns andra synsätt på skolan, under namn av ”progressivism” som gör allt tillåtet och kulturen osäker. Men jag står för min övertygelse, baserad på lång erfarenhet av barn i puberteten. Jag begär respekt för att det är min övertygelse. Att pådyvla andra motiv de inte har, i stället för att diskutera deras argument, är ett annat brott mot god sed för meningsutbyten.

Läs mer