Debatt: Det skulle behövas en statlig affärsbank

Det viktigaste området där det gemensamma måste ha ett ordentligt inflytande är på det finansiella området. Samhällsintresset måste kunna balansera de starka marknadskrafterna i form av stora privata affärsbanker. Deras glupande vinstintresse leder till allt mindre sociala hänsyn och kortsiktiga kommersiella investeringar.

De stora pengarna som banker och försäkringsbolag fattar beslut om är till största delen löntagarnas pensionspengar. Cirka 200 000 miljarder kronor i pensionssparande väntas bli placerade på de europeiska börserna under de kommande tio åren. Det måste till ett demokratiskt inflytande om hur detta stora kapital skall användas. Det har ofta blivit kortsiktiga och spekulativa placeringar på bekostnad av nyttiga investeringar för samhällsutveckling, jobb och klimat.

Det innebär att staten måste finnas på finansmarknaden med en egen affärsbank. Från 1914 till och med 2013 har vi haft en statlig affärsbank som kunnat medverka på alla nivåer i samhället: den statliga PK-banken som blev Nordbanken och som 1997 gick ihop med Merita Bank i Finland och år 2000 bildade finanskoncernen Nordea. Nordea köpte samtidigt det svenska postgirot. Högeralliansen sålde 2013 i tre omgångar ut de sista statliga aktierna i Nordea för 41 miljarder kronor. För 2014 delade Nordea ut 25 miljarder till aktieägarna – en enorm överföring av allmän egendom till kapitalägare. Största aktieägare är idag det finska försäkringsbolaget Sampo med 21,4 procent av aktierna.

Kopplingen mellan medborgarna och ägandet måste etableras synligt och mer demokratiskt. Som ägare kan vi exempelvis sätta stopp för de enorma fördelar direktörer och styrelser tillskansar sig och se till att sparade resurser slussas dit de är mest produktiva, så att framtida jobb och välfärd kan säkras. Allt för länge har villkoren för pengarna fått dikteras av ett fåtal oligarker.

Frågan om offentlig affärsbank är nära kopplad till bankens möjligheter att förbättra affärsbanksväsendets funktionssätt och med den nytta bankerna kan göra för det gemensamma. En statlig bank med ett starkt kontorsnät är i hög grad en konkurrensfråga.

Vi har i dessa dagar ett aktuellt exempel på hur bankerna brister i sociala hänsyn i och med bankernas strävan att göra samhället ”kontantlöst”. Den viktigaste orsaken till detta är att bankerna inte längre tjänar pengar på kontanthanteringen. Någon analys av vad kontantlösheten betyder för de människor som i stort sett bara kan hantera kontanter för att överleva ekonomiskt har inte gjorts. Det beräknas vara en miljon människor som inte behärskar den moderna datatekniken utan vill betala sina räkningar på traditionellt sätt.

De stora affärsbankerna gör allt för att göra samhället kontantlöst genom att minska hanteringen av kontanter på sina kontor, minska antalet uttagningsautomater, höja priserna kraftigt på handlares köp av kontantbuntar, vilket möjliggjorts genom att staten släppt greppet om kontantförsäljningen efter privatiseringen.

Det är mycket viktigt att vi åter får en statlig affärsbank av många orsaker, men bland annat genom att kunna ge direktiv om att följa riksdagens beslut att alla skall ha tillgång till grundläggande banktjänster. Lagen säger exempelvis att ”sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel”.