Debatt. .

2016-12-12 04:00

Demokratin är inte ett handelshinder

”Svenska standarder gällande miljöskydd, folkhälsa, hälsovård och arbetsrätt kan inte förhandlas bort för handelns skull.”

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Prenumerera digitalt

Från

39 kr

Beställ här!

Beställ senast 26 september så får du en hel månad för bara 39 kronor. Avsluta när du vill.

Prenumerera på papper

Från

327 kr

Beställ här!

Få tidningen både på papper och digitalt. Betala per månad.

Ordet ”frihandel” har länge förknippats med positiva tankar. De flesta är överens om att en fruktbar handel, som inte begränsas av tullar, skatter eller andra överflödiga avgifter, är eftersträvansvärd och positiv för världsekonomin.

Men de avtal som på senaste tid varit aktuella inom EU är inga frihandelsavtal, åtminstone inte i en klassisk bemärkelse. Vad de berör är främst så kallade icke-tariffära handelshinder, alltså handelshinder som inte handlar om tullar och skatter. I stället berörs statliga åtgärder som importkvoter och subventioner; lagar som kräver att vissa varor utformas på ett visst sätt för att de ska godkännas; standarder, certifieringsskydd och kontrollkrav med mera.  

Det aktuella avtalet mellan EU och Kanada, Ceta, framförs av EU som ett frihandelsavtal. Detta trots att avtalet främst handlar om saker som regelsamverkan och investeringsskydd. Skiftets aktuella rapport som är finansierad av över 600 Skiftet-aktiva finner bland andra saker att:

• Ceta innehåller en mekanism som ger investerare möjligheten att stämma Sverige i ett särskilt domstolsväsende om nya lagstiftningsinitiativ hotar deras vinster. Den här mekanismen, som går under namnet Investment court system, är en förbättring i relation till dess föregångare, men innehåller fortfarande öppna formuleringar som ger ett oproportionerligt tolkningsutrymme till avtalets tvistlösningstribunal.

• Ceta tillämpar för första gången inom EU ett system som gör avregleringar till norm i stället för undantag. Detta kombineras med en inlåsningsmekanism, den så kallade ratchet-klausulen, som i praktiken gör det svårt att ångra privatiseringar av vissa verksamheter som har gjorts av tidigare regeringar. Detta pekar på en samhällsutveckling som i princip bara kan gå ett håll – mot fler avregleringar.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Är skyddet från tveksamma kemikalier att betrakta som handelshinder? Alternativet att återkommunalisera vårdinrättningar som tidigare privatiserats? Rättigheten till nationella, demokratiskt fattade beslut utan risk om stämningsförfaranden – är de handelshinder?

Det är uppenbart att något har gått snett här. Målet med handelsavtal kan inte vara att avreglera marknaden. Handeln ska rimligen ses som ett medel för att uppnå andra, gemensamt uppsatta mål – exempelvis förbättrad folkhälsa, ökad välfärd eller starkare miljöskydd.

En viktig del i kritiken mot CETA handlar just om att det inte är ett frihandelsavtal i en klassisk bemärkelse. Att reducera debatten om avtalet till att handla om att vara ”för eller emot” frihandel är därför djupt vilseledande. För i grunden handlar CETA om att göra storbolagen mäktigare – så mäktiga att de kan skrämma hela nationer från att införa nya lagar i rädsla för stämningsförfaranden.

Svenska standarder gällande miljöskydd, folkhälsa, hälsovård och arbetsrätt kan inte förhandlas bort för handelns skull. Inte heller kan vi förhandla bort vår rätt att stifta lagar som är i allmänhetens intresse utan att riskera höga bötessummor. Hur man än vänder och vrider på det kvarstår faktumet som borde te sig självklart: demokratin är inte ett handelshinder.

Anna Westberg, Toofan Salehpour  
Kampanjchef resp kampanjare, demokratinätverket Skiftet