Därför ska Sverige inte kliva in i eurosamarbetet

I år är det 20 år sedan som Sverige hade folkomröstning om medlemskapet i den ekonomisk-monetära unionen (EMU), det vill säga, överlämna en självständig penning- och valutapolitik från Sveriges Riksbank till den Europeiska Centralbanken.

Förnuftigt nog röstade en majoritet av Sveriges befolkning nej, och frågan om införandet av euron i Sverige har sedan dess varit en politiskt död fråga. Eurokrisen under 2010-talets början synliggjorde med all önskvärd tydlighet hur instabil, ohållbar och odemokratisk valutaunionen faktiskt är.

Frågan om Sveriges eventuella anslutning till EMU har aktualiserats på nytt, mot bakgrund av att den svenska valutans utveckling blivit något svagare jämfört med dollarn och euron.

Under sommaren gjorde statsminister Ulf Kristersson (M) ett utspel som borde ha fått avsevärt större medial uppmärksamhet. En som uppmärksammade Kristerssons uttalande var Arbetarbladets Peter Gustavsson, som påpekade att Kristersson sa att ”EU-kommissionen driver på för att Sverige ska ta ett ’mellansteg’ genom att ansluta kronan till det europeiska växelkurssamarbetet ERM2.” Ett sådant beslut kräver ingen folkomröstning, menar statsministern. Även Liberalernas ordförande Johan Pehrsson vill införa euron utan folkomröstning.

Från Feministiskt initiativ säger vi nej till ett svenskt medlemskap i EMU, och om nu ett sådant beslut fattas i riksdagen måste den i så fall underställas en folkomröstning. Det får aldrig bli som det blev med den djupt bristfälliga hanteringen med Sveriges Natoansökan, i ett oåterkalleligt beslut som handlar om Sveriges ekonomiska framtid.

Flera utredningar påpekade redan 2003 att EMU-reglerna inte är politiskt neutrala, tvärtom är regelverket inte alls lika tufft mot länder med låga skatter och utförsäljningar av offentliga tillgångar. Man kan också lägga till att regelverket inte är könsneutralt, eftersom arbetsmarknaden inte är könsneutral. Kvinnor (som grupp) och män (som grupp) drabbas i olika grad.

Ett medlemskap i EMU kommer att innebära att Sveriges ekonomiska politik dikteras från Bryssel, som i sin tur kommer att medföra starka påtryckningar för avregleringar och marknadsanpassning av välfärden. Den samhällsgrupp som kommer att drabbas hårdast av neddragningar av välfärdssystemet är kvinnor från arbetarklassen.

Erfarenheter av detta faktum finns i exempelvis Grekland som till följd av EMU-medlemskapet hamnade i gigantiska skuldfällor som de inte kunde befria sig ifrån, eftersom de inte kunde – och fortfarande inte kan – kontrollera en egen penningpolitik. Fler kvinnor hamnade i prostitution, till följd av den sociala nedrustningen, massarbetslösheten och den utbredda fattigdomen som uppstod i kölvattnet av Eurokrisen. En hel generation unga människor fick sin framtidstro fullständigt krossad.

En del hävdar att situationen är annorlunda idag och att det är svårt att hålla liv i den svenska kronan i globaliserad värld. Det är dock för tidigt att dra alltför tvärsäkra slutsatser om varför den svenska kronan är låg idag, men det är inte ovanligt att mindre valutor tappar i värde när det råder kris och när krisen väl är över återgår till det tidigare normala läget.

En annan viktig aspekt handlar om det faktum att Sverige har allvarliga problem med hög privat skuldsättning, som borde åtgärdats för flera år sedan genom minskade ränteavdrag, varför Sverige idag sitter med en bostadsbubbla och låg växelkurs. Om den svenska bostadsbubblan kommer att spricka är det verkligen av avgörande betydelse att Sverige har en egen valuta och riksbank för att ta sig ur krisen.

För demokrati, självständighet och jämställdhet säger Feministiskt initiativ nej till ett svenskt medlemskap i EMU. Den var felkonstruerad redan 2003, den är felkonstruerad än idag.